Könsstympning

Därför behövs krafttag mot könsstympning

I dag tas ett hål i tanden på större allvar än ett trasigt underliv. En nationell handlingsplan är nödvändig för att lyfta frågan om att tidigt erbjuda könsstympade flickor lämplig vård.

Den 6 februari inföll den internationella dagen mot könsstympning. I samband med det publicerade Unicef ny statistik över antalet flickor som utsatts för könsstympning. 

Enligt statistiken är antalet drabbade fler än tidigare beräkningar och har nu justeras upp till minst 200 miljoner. Det är en alarmerande siffra och vi bör därför fråga oss huruvida Sverige gör tillräckligt för de egna och de blivande medborgarna som utsatts för könsstympning?

När Khadra, som är en av det här inläggets undertecknare, kom till Sverige som liten flicka från Somalia blev hennes tänder undersökta. Undersökningen var obligatorisk och kändes obehaglig för en nioåring som ännu inte behärskade svenska och som aldrig tidigare besökt en tandläkarmottagning. 

Att nyanlända invandrarbarn undersöks, får information och förebyggande råd om tandhälsa är varken nytt eller kontroversiellt. Detta eftersom hela tänder och god munhygien är en vital del av det allmänna hälsotillståndet. Detsamma gäller könsorgan. 

Hur underlivet fungerar är kanske inget vi gärna pratar om och vi bär av uppenbara skäl kläder som skyler underliv men inte ansikte. Icke desto mindre kan komplikationer i underlivet ha mycket stor inverkan på det allmänna hälsotillståndet. 

Enligt Socialstyrelsens beräkningar finns ungefär 38 000 kvinnor i Sverige som utsatts för könsstympning. Den värsta formen, infibulation, innebär att blygdläppar och klitoris är avskurna och den resterande delen av underlivet ihopsytt med undantag för ett litet hål avsett för urinering och menstruation. 

Intervjuer med berörda ungdomar vid ett nyligen avslutat regeringsprojekt (Länsstyrelsen Östergötland 2013-2015) bekräftade de allvarliga hälsokonsekvenser från kvinnlig könsstympning som många vetenskapliga studier också beskriver. 

Utöver besvär med smärta, infektionsrisk, urinering och menstruation innebär övergreppet naturligtvis kraftigt nedsatt sexuell- och reproduktiv hälsa. 

Med det sagt, borde inte barns tand- och underlivshälsa vara lika viktiga för folkhälsan?

För en flicka som utsatts för könsstympning finns vård, stöd och behandling att få. Relativt nya, men enkla tekniker har även möjliggjort rekonstruktion av stympade underliv. 

Dessvärre förekommer det fortfarande flickor med ihopsydda könsorgan på våra skolor i dag med associerade besvär som kan vara fruktansvärda. På samma sätt som vi lägger stor vikt vid att alla barns rätt till munhälsa bör vi också se till att inget barn lever med ihopsydda könsorgan. 

Under 2015 antog FN, liksom Sveriges regering, Agenda 2030 med 17 globala mål för hållbar utveckling. Ett av dem, Uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt, har en underrubrik (5:3) som lyder: Utrota alla skadliga sedvänjor så som barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning. 

Vad gäller just könsstympning av flickor har Sverige, till skillnad från både Norge och Finland, ingen nationell handlingsplan. 

En sådan handlingsplan kan tydliggöra behovet av att tidigt erbjuda könsstympade flickor adekvat vård, och att ett trasigt underliv tas på ett åtminstone lika stort allvar som ett hål i tanden. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.