Pride - ett hot mot folkhälsan? Hela debatten

Claphaminstitutets relation till Qatar bör synas

Claphaminstitutet har mångåriga relationer till Qatar och institutets rapport om Stockholm Pride passar bra in i det mönster av homofobisk propaganda som både Qatar och institutets andra partnerorganisationer är kända för, replikerar Magnus Kolsjö, hbtq-debattör.

Replik. I tisdags publicerade Claphaminstitutet en rapport där de hävdade att Pridefestivalen är direkt skadlig för folkhälsan. Den slutsatsen har de dragit genom att granska förekomsten av vissa ord i Stockholm Prides program för 2017.

Även om Claphaminstitutets direktor i förordet till rapporten slår fast att "[i]ngen människa ska behöva förföljas eller diskrimineras på̊ någon grund, inte heller sexuell läggning", finns det goda grunder till att ifrågasätta institutets motiv till varför de har sammanställt rapporten. En behöver fråga sig om motivet verkligen är att de vill slå vakt om hbtq-personers hälsa eller om publiceringen snarare drivs av en homofobisk agenda.

Läs också

Claphaminstitutet har mångåriga relationer till Qatar genom institutets första direktor, och en av institutets grundare, Tuve Skånberg. Skånberg är en av de kristna ledare i väst som Qatar använder för att försöka påverka sociala värderingar och familjepolitik i en mer konservativ anda. Han har ända sedan den qatarska kungafamiljen grundade Doha International Family Institute (DIFI) suttit i dess styrelse och medverkat vid internationella konferenser arrangerade av Qatar.

Claphaminstitutet har även arrangerat en konferens tillsammans med DIFI i Stockholm.

I Qatar är det förbjudet att vara homosexuell och homosexualitet straffas med långa fängelsestraff. DIFI:s arbete utgår från den så kallade Dohadeklarationen som slår fast att äktenskap endast ska ingås mellan män och kvinnor.

Qatar ingår i Organisation of Islamic Cooperation som flera gånger i internationella sammanhang försökt blockera en utveckling för att stärka hbtq-personers rättigheter internationellt. I detta arbete är även DIFI ett verktyg genom att organisationen har konsultativ status i vid FN:s ekonomiska och sociala råd och tillgång till många av de arenor inom FN-systemet där hbtq-rättigheter diskuteras.

Claphaminstititet samarbetar även med andra institutioner som är välkända för sin homofoba agenda. Bland de partnerorganisationer som institutet listar på sin hemsida finns Care från Storbritannien som bland annat motsatte sig att samtyckesåldern ska vara den samma för homo- och heterosexuella i Storbritannien. De var också emot avskaffandet av det förbud som fram till 2003 fanns för brittiska skolor att förespråka homosexualitet eller lära ut att homosexuella förhållanden var en acceptabel form av samlevnad. 

En annan partnerorganisation är amerikanska Alliance Defending Freedom (ADF). ADF hävdar att den "homosexuella agendan" kommer att förstöra samhället och de har arbetat för att homosexualitet ska kriminaliseras i USA, Jamaica, Belize och Indien. Just nu arbetar de intensivt mot transpersoners rättigheter bland annat genom att förespråka införande lagar som förbjuder transpersoner att använda offentliga toaletter i enlighet med sitt kön.

En tredje organisation som nämns som partner är European Dignity Watch. Organisationen har bland annat uttryckt stöd för den ryska lagstiftningen mot hbtq-personer och de har propagerat mot att skydda hbtq-personer från hatbrott och hets.

Claphaminstitutets rapport om Stockholm Pride passar bra in i det mönster av homofobisk propaganda och agendasättning som både Qatar och institutets partnerorganisationer är kända för. Trots rapportens inledande ord om att ingen människa ska behöva förföljas eller diskrimineras på grund av sexuell läggning, är det nog snarare just denna homofoba agenda som ligger bakom rapporten, snarare än ett värnande om hbtq-personers hälsa och välbefinnande.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.