Debatt
Läkemedelsfömåner
25 november 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”Cancersjuka har inte råd att vänta”

Tusentals svårt sjuka svenska cancerpatienter sätter i dag sitt hopp till nya mediciner som är på väg. Samtidigt ser vi stora brister i introduktionen av nya läkemedel i Sverige. Regeringen ska utreda frågan, men det behövs nya lösningar nu. Alla sjuka har inte råd att vänta.

Det här är en opinionstext

Varje nytt läkemedel väcker hopp. Men med hoppet följer oro. Att ett läkemedel godkänns inom EU betyder inte att svenska patienter får tillgång till det. De senaste åren har vi sett exempel på att svårt sjuka fått vänta flera år på beslut i Sverige. Väntan ute i vården kan vara ännu längre.

Oron är ofta stor inför vilket beslut som den ansvariga myndigheten, TLV, kommer att fatta. Kommer läkemedlet att få en subvention eller kommer bara de som har råd att själva betala få tillgång till behandlingen?

Regeringen tillsatte i förra veckan en utredning som ska se över prissättning, finansiering och subventionering av läkemedel.

Frågan som behöver ställas är - vem är beredd att ta ansvar för att svenska patienter i dag får tillgång till nya läkemedel?  

I teorin ska det fungera. Vi har en myndighet som ska göra en samhällsekonomisk bedömning av värdet av nya läkemedel. Landstingen har en samverkan på plats för ett ordnat införande som ska ge snabb och jämlik tillgång. Och det finns uttalad politisk vilja att se till att svenska patienter får tillgång till nya innovativa cancerläkemedel.

I praktiken fungerar det inte tillräckligt bra. Vi ser att det tar lång tid innan läkemedel når patienterna. Vi ser att det finns stora skillnader mellan landsting. Och vi börjar till och med se att nya läkemedel inte ens kommer till Sverige över huvud taget.  

Debatten kretsar ofta kring frågor om samhällsekonomisk effektivitet, om kostnaden för läkemedel kontra annan vård, om företagens villkor och om vem som ska ha ansvar för vad. Allt för ofta blir de människor det faktiskt berör, de som faktiskt drabbats av cancer, osynliggjorda.

Nya cancermediciner är ofta specialiserade och riktar sig till väldigt specifika patientgrupper. Det skapar nya möjligheter till effektiva läkemedel men leder också ofta till en ökad osäkerhet om de exakta effekterna. Det kan ta lång tid att visa precis vilken ökning av överlevnad de ger eller hur länge de bromsar sjukdomsutvecklingen. När den statistiska osäkerheten möter TLV:s beräkningsmodeller blir resultatet ofta ett nej. Från myndighetens perspektiv kan det vara naturligt men från patientens perspektiv ser världen annorlunda ut. Vem värderar egentligen den risk det innebär för patienten att vänta?

I de teoretiska hälsoekonomiska modeller som myndigheten använder antas det att det blir annan vård för pengarna om ett läkemedel nekas subvention. I verkligheten finns ingen sådan direkt koppling. Pengarna som sparas kan lika gärna gå till en skattesänkning eller till ett höjt bidrag. Däremot finns det en högst direkt koppling mellan ett nej till en subvention och att ett antal patienter med cancer blir utan en, bokstavligt talat, livsviktig medicin.

Självklart måste värdet av nya läkemedel prövas. Problemet är att i dag är det patienterna som bär risken. Det behövs nya modeller för att ge svenska cancerpatienter snabb tillgång till nya läkemedel. Att den exakta effekten inte är helt säker borde inte gå ut över de sjuka. Det är en risk vi alla borde dela. 

Nya lösningar kan handla om att staten tar ett större ansvar för den inledande finansieringen, om ett stegvis införande där pris vägs mot effekt under vägens gång eller om ett annat sätt att värdera nytta. Det finns gott om exempel i andra länder som kan vara värda att pröva och det finns idéer och förslag från olika aktörer här hemma. Cancer dödar varje år över 20 000 svenskar - de har inte råd att vänta.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.