Cancer

”Cancerpatientens plånbok ska inte avgöra vården”

Patienter som kan betala 70 000 kronor i månaden får behandling på privat klinik i Stockholm. Det visar att den likvärdiga vården har kantrat. Det är regionerna som ska finansiera cancerbehandling. Och processen måste snabbas på så att fler får behandling.

Nobelpriset i medicin gick i år till James P. Allison och Tasuku Honjo för upptäckten av behandlingen med ”checkpointhämmare”, en form av immunterapi som bland annat har effekt vid allt fler typer av cancer. Det är en medicinsk revolution.

Alla får dock inte ta del av den medicinska revolutionen och införandet av den nya behandlingsmetoden sker inte över hela landet.

I väntan på klartecken att ge checkpointhämmare vid fler cancerformer skickar den offentliga sjukvården svårt sjuka patienter till Aleris Christinakliniken i Stockholm. Men det handlar bara om patienter som kan betala 70 000 kronor i månaden. De får specialistvård enligt önskemål och på inrådan från sin hemortsklinik.

Det offentliga anses inte kunna betala för vården ännu, men på EU-nivå är behandlingen godkänd och då är det fritt fram för privat finansiering, vilket är fallet vid Christinakliniken. Det är därmed den egna plånboken som avgör längden på behandlingen.

Verksamhetscheferna vid landets onkologkliniker har kommit överens om att inte ge checkpointhämmare vid en viss cancerform förrän rådet för nya terapier vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kommit med en nationell rekommendation för just den indikationen. Under tiden som klockan tickar köper sig patienter liv. Hälsoklyftan mellan fattig och rik har sällan varit så tydlig som i exemplet med cancerbehandlingen i Stockholm.

År 2011–2015 var cirka 1 630 patienter aktuella för en typ av immunterapi och av dessa fick endast cirka 230 stycken patienter behandling, det vill säga 14 procent. Införandet på regional nivå fungerade alltså inte. Det är inte rimligt att överlevanden i cancer ska avgöras av vilken klinik du hamnar på.

Sverige har i dag bland Europas högsta priser på cancerläkemedel och det är hög tid att staten tillsammans med regionerna med kraft lyfter diskussion med läkemedelsindustrin. Överpriserna måste bort.

Hälso- och sjukvården grundas på tre principer, vilka också utgör den etiska plattformen som ska ligga till grund för prioriteringar:
-   Alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället.
-   Resurserna bör fördelas efter behov och solidariskt.
-   Det bör finnas en rimlig relation mellan kostnader och e­ffekt vid val mellan olika åtgärder och verksamheter.

Vad vi nu ser är att sjukvården frångår principerna och den svenska hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Det är till syvende och sist en fråga om pengar.

Vänsterpartiet ställer inte upp på ojämlik sjukvård utan kräver att:

- Samtliga regioner snabbt måste hitta en samsyn vad gäller medicinering och behandling. Patientens chans till överlevnad ska inte avgöras av var den bor.

- Processen måste snabbas på på statlig nivå för att behandlingen ska nå dem som har behov av det. Det måste till en maximal snabbhet i värderingen av de nya läkemedlen och indikationerna.

- Sverige och EU måste trycka på de läkemedelsbolag som driver upp priserna på preparaten.

Det är regionerna som ska finansiera cancerbehandling. Att de med god ekonomi går före innebär att den svenska lagstiftningen om likvärdig vård har kantrat. Storleken på plånbok ska inte avgöra hur många år du har kvar i livet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.