Debatt
Ekonomisk politik
17 maj 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

C: ”Vi riskerar stå tomhänta när nästa kris kommer”

Högkonjunkturen är en chans att åter bygga upp buffertar och öka takten i jobbskapandet. Regeringens politik verkar i motsatt riktning, visar Finanspolitiska rådets rapport som kom igår. Det är en farlig väg att gå, skriver centerpartisterna Emil Källström och Martin Ådahl.

Det här är en opinionstext

I går släppte Finanspolitiska rådet sin årliga rapport ”Svensk finanspolitik”. Rapporten är ett grundskott mot den rödgröna regeringens ekonomiska politik. Snart sagt alla områden som utgör basen för Magdalena Anderssons ekonomisk-politiska projekt kritiseras i skarpa ordalag.

Man slår bland annat fast att regeringens viktigaste vallöfte, att Sverige ska nå EU:s lägsta arbetslöshet år 2020, inte kommer uppfyllas. Samma sak gäller för målet att minska sjukfrånvaron.

Ett annat centralt mål för den ekonomiska politiken, överskottsmålet, nås inte heller. Tvärtom försämras den offentliga sektorns strukturella sparande de närmsta åren. Detta trots att Sverige i år går in i en högkonjunktur. I stället för att berätta hur regeringen tänker nå balans och överskott öppnar Magdalena Andersson upp för ofinansierade utgiftsökningar. Det är inte ansvarsfullt.

Att skylla på flyktingkrisen håller inte för finansministern. Finanspolitiska rådet visar att även om man bortser från tillfälliga effekter av det stora antal asylsökande är stabiliseringspolitiken inte väl avvägd. Aktiva budgetförstärkningar kommer att krävas i närtid.

För att komma tillbaka till överskott är jobben helt avgörande, där frågan om hur vi ska få in hundratusentals nyanlända i arbete måste få ett svar. Här är Finanspolitiska rådet tydliga med att en stor del av svaret ligger i att skapa enkla jobb med lägre ingångslön, precis som Centerpartiet driver i form av förslaget om ingångsjobb.

Men regeringen fokuserar hellre på de som redan har, eller skapar, arbete. En stor del av regeringens utgiftsökningar finansieras med skattehöjningar på jobb och företag. Man straffbeskattar också utbildning genom att höja marginalskatterna, vilket enligt Finanspolitiska rådet leder till färre arbetade timmar motsvarande cirka 5 200 sysselsatta.

”Fler arbetade timmar”, löd Stefan Löfvens mantra före valet. Det var så han skulle klå hela EU i lägst arbetslöshet. Nu säger statsministerns egna experter i Finanspolitiska rådet att hans politik leder till motsatsen.

Regeringens skattehöjningar på arbete leder inte ens till mer intäkter för staten. De 4,3 miljarder kronor man räknar med att höjningarna ska ge försvinner i takt med att de negativa effekterna på antalet arbetade timmar slår igenom. Saldot hamnar på minus 100 miljoner, vilket ytterligare ökar pressen på de offentliga finanserna.

Högkonjunkturen är en chans att åter bygga upp buffertar och öka takten i jobbskapandet. Regeringens politik verkar i motsatt riktning. Utgiftsökningar som ökar arbetslösheten och sjukskrivningarna finansieras med skattehöjningar på jobb och företag. Resultatet blir höga underskott och för låg jobbtillväxt. Det är en farlig väg att gå, där vi riskerar stå tomhänta när nästa kris kommer.

Vi väljer en annan väg. Tillsammans med de andra allianspartierna lade Centerpartiet nyligen fram gemensamma ekonomiska riktlinjer, där vi tar de första stegen mot balans och överskott. Vi inser att Sveriges ekonomi måste rustas i goda tider för att klara en framtida lågkonjunktur.

Behovet av kraftfulla reformer är mycket stort, inte minst på arbetsmarknaden. Därför vill Centerpartiet sänka trösklarna till det första jobbet och minska kostnaderna för att starta och driva företag, bland annat genom att göra det billigare att anställa.

När vi säger fler arbetade timmar, då har vi till skillnad från regeringen en handlingskraftig politik att backa upp det löftet med.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.