Från att ha varit en självklar del av underlaget till en borgerlig regering har Centerpartiet och Liberalerna blivit potentiella stödjare till en socialdemokratiskt baserad regering. Det är en lika märklig som tragisk utveckling för både landet och demokratin.
Förra veckan meddelade Centerpartiets partiledare Annie Lööf att hon misslyckats med att genom samtal med andra partier få fram ett förslag till ny regering. Hennes fokus i uppdraget hade varit faktisk politik, alltså sakfrågor, sa hon. Antingen vet hon inte vad det betyder eller så försöker hon medvetet missleda befolkningen.
Om Lööf hade haft sakpolitiken i fokus hade hon förstås valt att tala med alla riksdagspartier för att diskutera och söka stöd, men det gjorde hon inte.
SD, ett parti med väljarstöd från mer än sjutton procent av befolkningen, och ökande, brukar anklagas för att vara ”populister”. Men att Centerpartiet och övriga borgerliga partier av princip helt väljer bort att ens samtala med just Sverigedemokraterna om sakpolitik visar att man inte är intresserad av saklighet. Man är intresserad av att upprätthålla en bild av Sverigedemokraterna som oberörbara. Detta odlande av vi-och-dem på fördomsbasis, att måla upp irrationella bilder av andra som extrema för att skapa konflikt, är kännetecknande för populism.
Agerandet riskerar att slå tillbaka hårt. Medborgarna ger sitt stöd till partier utifrån vad partierna vill och tycker i olika sakfrågor. När vägarna att påverka landet stängs av maktfullkomliga politiker som sätter sig över väljarnas vilja, blir befolkningen frustrerad, med all rätt. Agg byggs inte bara upp mot politiker utan även mot det demokratiska systemet. Det här gör Sverige till en politisk tryckkokare.
Vi ser redan konsekvenser i form av att Sverigedemokraterna ökar sitt stöd i val efter val. Dessa nya väljare – tidigare moderater, socialdemokrater och säkert en del centerpartister – röstar inte på Sverigedemokraterna för att de plötsligt blivit rasister eller extremister. Det handlar om en protest mot de andra partiernas oschyssta agerande och att viktiga frågor för landet har ignorerats under lång tid.
Demokrati handlar inte om att alla ska få påverka allt lika mycket, men det är rimligt och ska förväntas av alla riksdagens partier att de accepterar den opinion som finns och det väljarstöd som ligger till grund för riksdagens sammansättning.
En bra ledare för ett borgerligt parti skulle säga så här:
”Vi avser arbeta för maximalt genomslag för det vi tror Sverige så akut behöver: en frihetlig och klok borgerlig politik. Som del av regeringen kommer vi att söka brett stöd för denna politik, men inga för landet skadliga förslag kommer att släppas igenom, vare sig från Sverigedemokraterna eller andra partier. Det är vi garanten för!”
När osakliga principer och envishet trumfar alla utfästelser om att Sverige behöver en ny väg och en borgerlig regering, faller strävan platt. Borgerligheten väljer populism i stället för att ta ansvar för sina egna väljare och värna demokratin. Det är sorgligt.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
