Byggbranschen måste bli bättre på att återbruka materiel

Vi slänger årligen 10 miljoner ton byggavfall på tippen. För att hantera hållbarhetsmålen måste vi förstå skillnaden mellan återvinning och återbruk. Återvinning är när vi kan ta hand om råmaterial och göra nya produkter av det. Koppar återvinns, plast återvinns, aluminium återvinns och så vidare. Återbruk är nästa nivå och mycket mindre energikrävande (mer hållbart), dörrar återbrukas ibland men sen är det nästan slut. Vi kommer snart, typ nu, att behöva återbruka 70 procent (viktprocent) av våra rivningsobjekt.

Vi har blivit bra på att bygga klimatsmart. Energiförbrukningen på vår nya fastighetsflotta blir lägre och lägre och kurvorna pekar i helt rätt riktning. Det är både styrt av regelverk och av en mogen bransch som tar sitt ansvar. Certifieringarna är så många så att det är svårt att hålla koll på men alla pratar samma språk. Minskad energiförbrukning, gulddiplom och platinamedaljer, passivhus och plushus. Det är en fantastisk utveckling och måtte den aldrig ta slut. Siffrorna är tydliga, av Sveriges koldioxidförbrukning står energiförbrukning av vårt fastighetsbestånd numera för 5 procent. Om vi fortsätter att tilläggsisolera och bygga ännu energieffektivare kanske vi kan komma ner till 4 procent men sen blir det svårt för vi behöver fortfarande värma upp våra hus.

Bygg och riv då. Hur ser det ut? Vi har börjat bygga storskaligt i trä vilket minskar energiförbrukningen vid framtagningen av byggmaterial. I dag står träbyggnationen för 11,5 procent av nybyggnationen och det är inte så illa (i detta ingår såklart egna hem så siffrorna blir mer nedslående om vi ser till större byggnader). 16 procent av vårt totala koldioxidutsläpp är direkt kopplat till bygg och riv. Här sker marginella insatser. Det finns inga medaljer att dela ut och inget regelverk. Incitamenten är obefintliga och ingen pratar om elefanten i rummet.

Det kommer inte att räcka med att återanvända lite innerdörrar och glaspartier. Det finns ingen given tagare på tio miljoner ton byggavfall. Det är så stora mängder att vi kan bygga nya fjällanläggningar, men snögränsen flyttar sig bara längre och längre norrut som vore den rädd för byggavfall.

Det är precis här vi är nu. Våra hållbarhetsmål är satta. De är satta på en nivå som är i underkant säger en del och i överkant säger en del. Det vi kan vara överens om är att de är numerärer som beslutats i riksdag och företagsledningar, i EU och FN.

För att ha en chans att lyckas måste vi se på hur vi ska återvinna stommar, bjälklag, trapphus, ja allt som väger mer än det som väger lite. För tjugo år sedan var de utopiskt att bygga plushus. Om tio år kommer ingen att bulldozera ner ett betonghus. Det kommer att delas ut guldmedaljer och platinatiaror. Prispallen kommer att vara överlusad av materialproducenter, byggentreprenörer och rivningsspecialister som alla vill ha solglans, legacy och långa ramavtal.

Beslutsfattare äger frågan. Regelverken är ett verktyg. Det handlar om att plan och bygglagen (PBL) och Boverkets byggregler (BBR) behöver moderniseras. Det handlar om att upphandlingar får nya bedömningskriterier. SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) behöver stötta sina medlemmar. Detaljplaner behöver ifrågasättas och det klimatsmarta måste betraktas som ”mindre avvikelse” för att vi ska klara av våra utmaningar. Det svindlar – klimatfrågan är inte en fluga i tiden, den är inte fake news.

Codesign och RISE tar nu med stöd av Vinnova och Energimyndigheten fart för att nå allas våra uppsatta hållbarhetsmål 2030. Projektet ”Rivningsobjekt – från kostnad till resurs” handlar om att vända tanken, ändra processen, skapa incitament, ändra regelverk och få upp ögonen för en sannolik härdsmälta.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.