Debatt
Kommunsammanslagning
22 september 2019 kl 05:05

Bygg en kommunreform på svenska förutsättningar

Kommuner i gles- och landsbygdsområden har visserligen ett behov av att få ett bredare befolkningsunderlag för sin verksamhet, men kommunsammanläggningar skapar inte större ekonomiska resurser. De får staten och andra kommuner ta ansvar för, skriver tidigare statssekreteraren Sören Häggroth. 

Det här är en opinionstext

Sören Häggroth
tidigare statssekreterare i Finansdepartementet med ansvar för kommunernas ekonomi

Vilken roll ska utländska reformer av kommunstrukturen ha i den svenska diskussionen om kommunernas framtid. Denna fråga infinner sig när man tar del av rapporten ”Får sammanläggningsidén stöd i forskningen?” författad av Gissur Erlingsson. Mitt svar är att en svensk kommunreform i huvudsak måste bygga på våra egna erfarenheter och förutsättningar.

Man frågar sig varför rapportförfattaren inte har redovisat svenska erfarenheter av indelningsreformer, trots att dessa har studerats i flera omfattande forskningsprojekt. Och varför nämner han inte att bildandet av större kommuner i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet gav upphov till en historiskt sett mycket omfattande decentralisering och avreglering av den kommunala verksamheten, otänkbar om vi då fortfarande hade haft 1 000 kommuner i Sverige. Den kommunala självstyrelsen stärktes helt enkelt genom att större kommuner kunde ta sig an större uppgifter inom omsorgsverksamheterna, skolan och markanvändningsplaneringen. Och samtidigt kunde staten ge kommunerna större frihet genom en ny kommunallag och pengar i ”påse”.

Genom den senaste indelningsreformen skapades 274 kommuner. Därefter har det tillkommit 16 kommuner genom delning; alla nya kommuner hade mindre än 10 000 invånare. En viktig orsak till kommundelningarna var att en del av de nya kommunerna kompenserades ekonomiskt av det kommunala utjämningssystemet.

Trots allt har strukturen satt sig och i dag finns det få förespråkare för en återgång till små kommuner.

 Jag håller med rapportförfattaren om att större kommuner inte är en patentlösning för att kommunerna ska kunna hantera de utmaningar som kommunerna redan står inför. Det demografiska trycket måste mötas med omfattande akuta och långsiktiga statliga ekonomiska tillskott och en ökad utjämning av resurser mellan kommunerna.

Problemet med kompetensförsörjning kräver en nära samverkan mellan staten och kommunerna när det gäller att göra jobben som undersköterskor, lärare och specialister på olika områden mer attraktiva på en arbetsmarknad med en hårdnande konkurrens om arbetskraften.

Sällan i den kommunalpolitiska historien har det varit så uppenbart att staten och kommunerna är så beroende av varandra som nu, när det gäller att värna välfärden i hela landet. Inga lösningar kan därför exkluderas i diskussionen om hur kommunerna ska tackla framtidens utmaningar. Det kommer att krävas nytänkande och omprövningar av många nedärvda föreställningar.

Förutsättningarna för kommunsammanläggningar varierar mellan kommunerna. Kommuner i gles- och landsbygdsområden har visserligen ett behov av att få ett bredare befolkningsunderlag för sin verksamhet, men sammanläggningar skapar inte större ekonomiska resurser. De får staten och andra kommuner ta ansvar för.

Kommuner i växande stadsregioner är den nya normaliteten i Sverige. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) kommer 86 procent av befolkningen att bo i sådana regioner år 2040. I stället för att diskutera kommunsammanläggningar i dessa regioner behöver vi föra en diskussion hur dessa storregioner ska styras och organiseras för att den kommunala självstyrelsen ska kunna utvecklas på bästa sätt. Här möter vi demokratiproblem som förtjänar stor uppmärksamhet.

Mellan dessa ytterligheter i det kommunala landskapet finns kommuner som med stor säkerhet skulle kunna stärka sin förmåga att fungera som kommunala självstyrelseorgan genom att gå samman. Men så länge som statens uppfattning är att sammanläggningar endast ska ske på frivillig grund återstår frågan hur det kan skapas incitament, främst av ekonomisk karaktär, för att dessa sammanläggningar ska komma till stånd.

En utökad kommunal samverkan nämns ofta som ett alternativ till kommunsammanläggningar. Men ju mer omfattande en kommunal samverkan blir desto mer begränsas den kommunala självstyrelsen. Dessutom leder samverkan till att det blir svårare för väljarna att utkräva ansvar för de delar av den kommunala verksamhet som bedrivs i samverkan med andra kommuner.

Den kommunala självstyrelsen gynnas mest av att vi har starka kommuner med kompetens och hög grad av egenfinansiering och som utmärks av att väljarna på valdagen kan utkräva ansvar av sina förtroendevalda.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 22 september 2019 kl 05:05
Uppdaterad: 22 september 2019 kl 05:03

Skribent

Sören Häggroth
tidigare statssekreterare i Finansdepartementet med ansvar för kommunernas ekonomi