Debatt
Kollektivtrafik
2 januari 2019 kl 05:00

Busskorten har aldrig varit ”gratis”

Det finns goda skäl för staten att prioritera andra satsningar framför fria busskort på sommarlovet. Risken finns att reformen går ut över vården. Dessutom behöver barn och unga röra mer på sig, skriver Jakob Forssmed i ett försvar för budgetändringen.

Det här är en opinionstext

Stödet till fria busskort på sommarlovet till alla unga från sexan till tvåan på gymnasiet, som den rödgröna regeringen nyligen införde, tas nu bort. Invektiven har därefter haglat. ”Högern” (vilka det nu är) ”ogillar frihet” för ”hundratusentals unga” skrev exempelvis Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson, på Twitter.

Först det självklara: att inse att staten inte kan betala för allt som ger ökad frihet är förstås inte att ”ogilla frihet”. Det finns därtill goda skäl till att prioritera andra satsningar framför denna reform.

För det första bör det offentliga vara försiktig med att utöka ett redan omfattande offentligt åtagande genom att göra tjänster ”gratis” för alla – även den välbeställde. Det gäller särskilt i högkonjunktur: åtagandet ska ju betalas även i lågkonjunktur, vilket kan kräva åtstramningar eller skattehöjningar på arbete som drabbar välfärdsresurser på sikt. Och det bör i synnerhet gälla när det offentliga inte klarar sina grundläggande funktioner såsom vård, omsorg, skola och trygghet på ett tillräckligt bra sätt.

För det andra riskerar reformen att gå ut över vården. De regioner som vill har alltid kunnat prioritera fri kollektivtrafik för unga – kanske för unga som har särskilt långa avstånd till stan? Men gratis kollektivtrafik för alla har inte varit prioriterat innan staten mer eller mindre tvingade reformen på regionerna. De statliga pengarna är dessutom mycket kortsiktiga (värt att notera när indignationen när de försvinner i förtid antyder motsatsen). Satsningen skulle nämligen bara löpa två år till. Därefter skulle regionerna själva få prioritera fram 350 miljoner i direkt konkurrens med resurser till sjukvården, och det är inte helt lätt att avskaffa en populär gratisreform som unga vant sig vid.

För det tredje är reformen en uppenbart missriktad välvilja. Vi vet att unga rör sig på tok för lite vilket skadar deras hälsa både på lång och kort sikt. Bristen på rörelse ökar dessutom när barnen blir äldre och når sin topp i tvåan på gymnasiet där så få som 14 procent av tjejerna rör sig tillräckligt. Gymnasieeleverna tillbringade närmare 80 procent av sin tid stillasittande, enligt Centrum för idrottsforsknings svar på ett regeringsuppdrag i maj 2017. Där framkom också att den hälsofarliga bristen på rörelse är större på fritiden när tillgång till skolgymnastik saknas. Denna kunskap fanns alltså hos regeringen i god tid före införandet av busskortsreformen.

Aktiva transporter måste nu vara en del av lösningen, och många kommuner jobbar med att förbättra cykel- och gånginfrastruktur för barn av detta skäl. Men just i den ålder då den hälsoviktiga fysiska aktiviteten sjunker mest, och just den tid på året när skolgymnastiken tar sommarlov, då ska alla elever, oavsett bostadsort, ges ett gratis busskort. En mer blytung sluta-cykla-signal får man leta efter.

Det finns förstås också fördelar med gratis kollektivtrafik för unga, och det är lätt att förstå att den som fick ett gratis busskort i somras, men inte får det nästa, blir besviken. Samtidigt är jag övertygad om att många ser att vi behöver prioritera de gemensamma resurserna. Det gällde i alla fall skolungdomar jag mötte i valrörelsen då jag konsekvent lyfte fram att med vår politik så kommer det fria busskortet försvinna för att delfinansiera andra satsningar.

Och så sker också nu: en fritidspeng införs för att barn i ekonomisk utsatthet ska kunna få sina tränings-, kulturskole- eller sommarlovsaktivitetsavgifter betalda utan att det behöver konkurrera med hushållskassan.

I sagan har ”Kalmartanten” en burk med karameller som grannbarnen bjuds på och som barnen betraktar som ”förtrollad” då den fylls på av sig själv. Ibland får man intrycket att vänstern tror sig ha just en sådan förtrollad burk till sitt förfogande.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.