Narkotika

Brukarna grips, langarna kommer undan

I den granskning av polisens arbete mot narkotika som SVT publicerade på onsdagen framkom det att under tio procent av de som grips för narkotikabrott har ägnat sig åt langning. Övriga 90 procent handlar om enskilda individer som grips för det egna bruket. Det är ett stort antal människor som varje år får sina liv kraftigt negativt påverkade av denna polisinsats, omkring 26 000 individer enligt SVT.

Granskningen visar även att det är mycket vanligt att samma personer grips flera gånger om. Dåvarande Mobilisering mot narkotika konstaterade samma sak redan 2007. Det verkar som att polisen fortsatt att prioritera insatser som resulterar i en statistik som ger bilden av att polisen arbetar aktivt mot narkotikaproblemet. 

Tyvärr har dock Sverige under en lång rad år kunnat konstatera att alla siffror pekar åt fel håll för narkotikaproblemet. Antalet individer som dör en narkotikarelaterad död nådde förra året det nya rekordet 765. Antalet individer som lever med problematisk användning av narkotika uppgår till omkring 55 000 personer enligt Karolinska Institutet/STAD 2014. Även det är ett rekord jämfört med tidigare likartade undersökningar. 

Det går inte att enbart lägga ansvaret för denna utveckling på polisen, men det är uppenbart att vår politik och strategi mot narkotikaproblemet inte fungerar. Polisen försvarar sig i SVT:s granskning med att de enbart följer regleringsbrevet. Detta samtidigt som regeringen i årets regleringsbrev skriver att den ”anser att resultatuppföljningen inom delar av polisen har lett till ett fokus på enkelt mätbara insatser i stället för på verksamhetens kvalitet”.

I Sveriges ANDT-strategi finns det övergripande målet ”Ett samhälle fritt från narkotika”. För att nå dit behöver Sverige dock inte ta vägen över att lagföra individer för konsumtionen, en konsumtion som kan handla om en av WHO klassificerad sjukdom. Våra politiker skriver visserligen att målet innebär en ”nolltolerans mot narkotika”, men inte heller det behöver innebära att polisen jagar den enskilde individen. 

FN-organet WHO har tidigare gått ut med rekommendationen att avkriminalisera det egna bruket och innehavet. Så har även FN-organet UNAIDS och FN:s ”Special Rapporteur on the right to health”. Och nyligen läckte ett dokument från FN:s UNODC ut med samma innebörd, även om det drogs tillbaka efter viss uppståndelse. 

Det finns inget vetenskapligt stöd för att kriminaliseringen av eget bruk fungerar. Det enda som finns är en rad argument för att avskaffa Sveriges kriminalisering av användaren, utöver att det är omoraliskt att kriminalisera en person utifrån symtom på en sjukdomsdiagnos. Den som grips och får en notering i belastningsregistret riskerar allt från att få problem med körkortet till att förlora sitt jobb. Det är inte rimligt att Sverige vidmakthåller en så repressiv politik och praktik.

Frågan är varför Sverige under ledning av folkhälsominister Gabriel Wikström (SR) fortsätter att driva linjen att den enskilde narkotikaanvändaren ska vara kriminaliserad trots avsaknad av vetenskapligt stöd och i konflikt med FN-rekommendationer. Och frågan är varför polisen och dess ytterst ansvarige inrikesminister Anders Ygeman (S) fortsätter att jaga enskilda individer för narkotikaanvändning.

RFHL anser att våra politiker skyndsamt bör ta initiativ till att avkriminalisera den enskilde individens narkotikabruk. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.