Brottsoffer

Brottsutsatta barn måste få samma hjälp i hela landet

Hjälpen till våldsutsatta barn ser alltför olika ut beroende på var i landet barnet bor. Så får det inte vara. Vi efterfrågar nu ett särskilt uppdrag från regeringen för att utreda och komma fram till förslag om hur hjälpen ska organiseras, dimensioneras och kompetenssäkras i hela landet.

I dag är det i alldeles för hög utsträckning postnumret som styr vilken hjälp ett brottsutsatt barn får. I Rädda Barnens rapport ”Brott mot barn” från 2015 framgår de regionala skillnaderna tydligt. Sedan starten 2005 har det vuxit fram ett 30-tal så kallade Barnahus i Sverige med syftet att ge barn en trygg, barnvänlig miljö i samband med att ett misstänkt brott mot barnet utreds. Barnet ska på så sätt slippa slussas runt mellan olika myndigheter och inte behöva upprepa sin historia för flera personer.

Syftet har varit gott: när ett barn utsätts för våld eller övergrepp rubbas den trygghet som varje barn behöver känna. Men det finns två centrala frågor där Barnahusverksamheten behöver utvecklas.

  1. Rätt information om barnets situation är central för att kunna sätta barnets bästa i fokus. Därför finns behovet av ett ramverk som ger de olika professionerna möjlighet att utbyta information över sekretessgränserna.
  2. Nationell kvalitetssäkring av innehållet i verksamheten. Detta för att öka likvärdigheten för det brottsutsatta barnet och komma till bukt med de regionala skillnaderna.

I rapporten ”Inuti ett Barnahus”, som gjordes tillsammans med Linköpings Universitet (2013), framgår att kvaliteten i den service som utsatta barn får varierar starkt mellan olika Barnahus och mellan olika delar av Sverige. För att uppnå en jämlik standard och kvalitet behövs återkommande kvalitetsgranskningar och löpande ärendedokumentation. Sannolikt krävs en ny lagstiftning som omfattar såväl ansvar och organisation av Barnahusen liksom hur sekretess ska hanteras mellan myndigheter. 

Fram till dess att Barnahusen utvecklades hade barn som misstänktes ha utsatts för våld eller övergrepp, ofta mött ett rättsväsende som var anpassat för vuxna. Barnen förstod inte spelreglerna. Sedan 2005 har det skett en snabb utveckling och i dag finns det alltså 30 Barnahus till vilka 164 av Sveriges 290 kommuner är knutna. 

Bristen på nationell organisation, kvalitetssäkring, jämlikt omhändertagande och svårigheter till fullgott samarbete inom Barnahusen har lyfts av en rad olika rapporter. En sådan enhetlig nationell organisering av Barnahusen finns i Norge och Danmark. Där har man skapat lagar, nationella riktlinjer och kvalitetsstandarder.

Vi menar att barn som utsätts för brott i Sverige bör ha tillgång till den typ av stöd och service. Därför har undertecknade lämnat in en skrivelse till barnministern Åsa Regner och Justitieminister Morgan Johansson. Där föreslår vi, med ledning av ovan påtalade brister, att regeringen ger Barnafrid – Nationellt Kunskapscentrum, ett uppdrag och ansvar att komma med ett förslag till hur Barnahusen i Sverige ska organiseras, dimensioneras och kompetenssäkras samt hur återkommande kvalitetsgranskning och löpande utvärdering kan genomföras.

Barn som utsätts för våld och övergrepp behöver allt stöd och all hjälp. Oavsett var man än bor i Sverige måste barn ges samma förutsättningar. Vi måste förenkla möjligheten till samverkan mellan myndigheter så långt det är möjligt för att skydda och stödja de barn som är utsatta för våld och övergrepp. Ett första steg är att ge Barnafrid ovanstående uppdrag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.