Könsstympning

Brister i lagen mot stympning måste få lyftas

Det är lågt och okunnigt att anklaga Malin Ahrne vid Karolinska Institutet för att jämställa intimkirurgi med könsstympning för att hon pekar på uppenbara brister i befintlig lagstiftning.

REPLIK Jämställ inte intimkirurgi med könsstympning skriver Khadra Seerar med flera. 

När lagen infördes 1982, och då kallades Lag med förbud mot kvinnlig omskärelse, så var inte barn i fokus. Minderåriga flickor ansågs redan vara skyddade genom befintlig lagstiftning om grov misshandel. Grövre ingrepp ansågs också vara möjliga att ta till åtal utifrån redan då existerande lagstiftning.

Den nya lagen syftade till att skydda vuxna (invandrar)kvinnor från milda ingrepp. Därför skrevs lagen just så: varje ingrepp i de yttre kvinnliga könsdelarna skulle vara kriminellt. Vad lagen inte berörde var vilken betydelse etnisk bakgrund eller hudfärg skulle ha. Redan när den nya lagen var på remiss pekade ett justitieråd på det juridiskt besvärliga med att särskilja traditionella omskärelser från genitala plastikoperationer i majoritetsbefolkningen.

I dag används lagen för att skydda unga flickor och barn, och det är bra. Vi behöver en lagstiftning som ger flickor med risk att omskäras ett starkt skydd. Problemet med nuvarande skrivning av lagen är att den ska gälla oavsett ålder och oavsett om samtycke har lämnats av den berörda eller inte. Det vill säga: man kan, utifrån hur lagen är formulerad, utan svårighet tillämpa den på intimkirurgiska ingrepp i kvinnors underliv.

Detta problem skulle man kunna komma ifrån genom att tydliggöra i lagen att den gäller barn. I en del andra länder finns detta tydligt utskrivet: förbudet mot könsstympning gäller barn och ungdomar – vuxna kvinnor ska själva kunna bestämma över sin kropp. Danmark har en könsstympningslag som är mycket lik den svenska. Danskarna har tagit konsekvenserna av hur lagen är formulerad: myndigheternas hållning är att lagen förbjuder också intimkirurgiska ingrepp på icke-afrikanska kvinnor.

Nu har vi en bisarr situation i Sverige. Man kan tänka sig en 18-årig kvinna, med en förälder från Sverige och en förälder från ett afrikanskt land med kvinnlig omskärelse som tradition, som söker för genitalt ingrepp. Faller detta inom könsstympningslagens tillämpningsområde? 

Vem ska avgöra? Det blir i praktiken upp till den tillfrågade kirurgen att försöka bestämma om hon ska ses som ett offer för afrikansk förtryckande kultur och i behov av skydd genom svensk lagstiftning, eller om hon kan betraktas som en västerländsk kvinna med full autonomi att bestämma över sin kropp. 

Frågor av det här slaget måste vi kunna diskutera och reda ut – utan att etikettera den som lyfter frågan som en person utan empati med utsatta barn.

Debattörerna slår på osakliga grunder mot fel mål. Att tysta saklig diskussion om hur lagen är formulerad, och om hur den förhåller sig till kulturellt specifika ingrepp som vi i vårt samhälle praktiserar, är inte att skydda flickor i riskzonen för könsstympning. Högre nivå förväntar vi oss av personer som är knutna till ett regeringsuppdrag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.