Debatt
EU-migranter
8 april 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Romer fast i en cykel av diskriminering

Brist på vatten och sanitet har varit en del av romernas liv i decennier, i hela Europa. Så är det fortfarande i Sverige - en upptrampad väg av diskriminering av romer fortsätter, visar en ny rapport som publiceras i dag av Raoul Wallenberg institutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt och Södertörns högskola, på den Internationella Romadagen.

Det här är en opinionstext

Rapporten visar att svenska kommuner sedan 2013 påbörjat fler än 80 avhysningar av utsatta EU-medborgare, de flesta romer. Avhysningarna har skett från informella bosättningar med hänvisning till de dåliga sanitära förhållanden som förekommit. Ytterligare avhysningar har genomförts av lokala polismyndigheter.

Vår studie visar att samma personer som avhysts ofta bara inrättar en ny boplats, många gånger i närheten av en kyrkogård eller bensinstation, där det finns tillgång till vatten att dricka och till matlagning. Efter några dagar eller veckor inleds avhysningscykeln på nytt.

I de flesta fall utförs de här avhysningarna med stöd i lagen. Det uttrycks verklig oro för miljöpåverkan och folkhälsa när människor lever utan tillräcklig tillgång till ett lands infrastruktur för vatten och sanitet. Men när regeringen underlåter att uppfylla dessa grundläggande mänskliga behov säkerställs grunderna för avhysning och cykeln följer samma upptrampade väg av diskriminering av romer som under de senaste århundradena.

I ett vattenrikt land som Sverige, med moderna system för tillhandahållande av vatten och sanitet, krävs ett mer positivt ingripande av regeringen. Tillgång till vatten och sanitet på överkomliga och säkra villkor är en grundläggande, universell mänsklig rättighet som ska finnas tillgänglig för alla människor som befinner sig i ett område, inte bara för delar av befolkningen. 

När det gäller utsatta EU-medborgare har den svenska regeringen erbjudit begränsad vägledning gällande mänskliga rättigheter. Vi tror att svenska kommuner har möjlighet att säkerställa mänskliga rättigheter inom områden som avgörs på lokal nivå, vilket är fallet för tillhandahållande av vatten och sanitet.

En del kommuner, som till exempel Lund, har redan utvecklat modeller som möter dessa grundläggande behov. Tillgång till husrum och härbärgen har erbjudits, ofta via samarbeten med privata aktörer. Andra kommuner, som Kalmar, har anvisat särskilda campingplatser som ger utsatta EU-medborgare god tillgång till vatten och sanitetsinrättningar.

Båda dessa modeller möjliggör även för socialtjänsten att interagera med de boende för att identifiera medicinska behov och erbjuda andra nödvändiga tjänster, däribland hjälp med att söka arbete.

Tyvärr har vissa kommuner börjat dra ner på dessa positiva ingripanden, kanske utan att förstå de mänskliga rättigheter som står på spel. Under de senaste veckorna har Kalmar stängt några av installationerna på sin kommundrivna camping och Helsingborg har stängt sin campingplats för utsatta EU-medborgare helt. Många kommunala härbärgen håller bara öppet under vintermånaderna, trots att människors behov av vatten och sanitet inte är säsongsbetingade.

Även om det inte är en ideal lösning kan kommuner ändå tillfälligt fullgöra sina skyldigheter att tillgodose mänskliga rättigheter genom att erbjuda tillträde till väl underhållna offentliga anläggningar, tillgängliga vid behov, dygnet runt.

Offentliga betaltoaletter som kostar upp till 10 kronor kanske inte uppfyller denna standard, men städer som Göteborg och Malmö har allt oftare börjat erbjuda gratis alternativ. De inser att dessa används oftare och därför är mer effektiva än betalanläggningar.  

För att uppfylla standarderna för mänskliga rättigheter måste vatten och möjlighet till sanitet dock fortfarande tillgodoses. Installationer som ligger för långt bort kommer inte att användas, särskilt inte av kvinnor som kan känna sig utsatta när de försöker nå tillgång till vatten eller grundläggande hygien.  

När städer anordnar festivaler och andra evenemang placeras flyttbara vatten- och sanitetsanläggningar dit där människor befinner sig. Denna metod kan garantera utsatta EU-medborgares grundläggande rättigheter. En kommun kan stoppa dyra avhysningar genom att placera vatten- och sanitetsanläggningar där informella bosättningar kan tolereras.

Svenska kommuner kan också lära sig av innovationer i andra utvecklade länder runt om i världen. En samhällsentreprenör i San Francisco bygger till exempel om avställda stadsbussar till mobila duschar för att ge stadens hemlösa möjlighet till sanitet.

Brist på tillgång till vatten och sanitet undergräver människors värdighet, med detta innovativa tillvägagångssätt hjälper vi dessa människor att återfå något av sitt människovärde. Ett partnerskap med kommunen är avgörande för att få fram fordonen och de nödvändiga tillstånden.

Vi inser att statstjänstemän har intagit en annan hållning när de uppmanar kommunerna att tömma de romska bosättningarna med bara några få dagars nödhjälp och en bussbiljett hem. Vår undersökning visar emellertid att detta bara leder till ökade svårigheter och kostnader för kommunen.  

Malmö handskas till exempel fortfarande med konsekvenserna av en avhysning av en grupp romer från ett läger förra hösten. De berörda individerna förflyttade sig bara till andra platser i kommunen. Som påpekats av en FN-expert: ”I stället för att använda allmänna medel för att hjälpa dessa familjer genomför länder dyra insatser för att straffa dem för deras beteende.”    

Tillgång till vatten och sanitet för romer med låga inkomster har varit en understuderad aspekt i Sveriges diskrimineringshistoria. Regeringens vitbok och andra rapporter ger dock fog för att detta har legat under ytan under decennierna och fortsätter än i dag, i form av politik som begränsar tillgången till vatten och sanitet som en metod att kontrollera utsatta EU-medborgare.  

Den internationella romadagen är ett tillfälle att reflektera över vår historia. Som en välutvecklad nation och med ledarskap från de kommuner som ligger i frontlinjen i den här frågan, kan – och bör – vi göra bättre i från oss i dag. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.