Efterfrågan på arbetsterapeuter ökar mer än tillgången. Redan idag kontaktas vi regelbundet av desperata arbetsgivare som vittnar om stora svårigheter att rekrytera arbetsterapeuter. Enligt Arbetsförmedlingens prognoser väntas efterfrågan på arbetsterapeuter fortsatt öka.
Arbetsterapeutens kompetens bidrar idag till bevarandet av välfärden på många olika arenor. Hälso- och sjukvård och äldreomsorg är traditionellt professionens största verksamhetsområden, men i allt ökad utsträckning finns arbetsterapeuter inom exempelvis arbetsrehabilitering, skola och socialpsykiatri, verksamheter som är viktiga för att bevara och utveckla välfärden och där arbetsterapeuters kompetens gör skillnad.
Problemet är att det i dag utbildas för få arbetsterapeuter. Åtta lärosäten examinerar ungefär 350 studenter per år och av dem får i princip alla genast ett jobb. Bristen på arbetsterapeuter är ett faktum. I relation till det behov som finns i samhället av arbetsterapeutisk kompetens och den insats som denna innebär för välfärden är detta inte rimligt. Fler arbetsterapeuter behöver utbildas vid våra lärosäten, snarast!
När vi i olika sammanhang möter arbetsgivare inom kommuner, landsting och regioner får vi tydliga indikationer på att det är en stor utmaning att rekrytera arbetsterapeuter och att utbudet på arbetsmarknaden är begränsat. Detta i såväl storstad som glesbygd.
Sacos årliga rapport Framtidsutsikter visar även detta år att arbetsterapeut är en av de välfärdsprofessioner som har goda utsikter på arbetsmarknaden nu och framöver. Enligt Arbetsförmedlingen är behovet av arbetsterapeuter stort redan idag, men fram till år 2035 kommer efterfrågan på legitimerade arbetsterapeuter att öka med cirka 30 procent. Problemet är att tillgången inte väntas öka i samma omfattning som efterfrågan.
Orsaken till en ökad efterfrågan på arbetsterapeuter är främst den åldrande befolkningen som skapar ett ökat behov av både förebyggande och rehabiliterande insatser. Men vi ser också ett ökat fokus på hälsofrågor och en generell befolkningstillväxt till följd av en ökad migration. Vi bedömer dessutom att efterfrågan på arbetsterapeuter kommer öka inom elevhälsan och i etableringsstödjande insatser. Stöd med hjälp av teknik är en stor ny arena. Efterfrågan måste också sättas i relation till stora pensionsavgångar inom professionen de närmaste femton åren.
Om inte fler arbetsterapeuter utbildas kommer det enligt SCBs prognos från 2014 att finnas ett underskott på 1600 arbetsterapeuter redan 2035, och då har SCB inte tagit hänsyn till den ökade efterfrågan på arbetsterapeuters kompetens och den brist på arbetsterapeuter som existerar redan idag.
Både på kort och på lång sikt är den bristande tillgången på arbetsterapeuter ett hot mot att personer ska få de insatser de behöver och har rätt till, en brist som inte bara leder till stort lidande för individen och dennes närstående utan också till stora kostnader för samhället. Brist på arbetsterapeuter riskerar att leda till ökad fysisk och psykisk ohälsa i befolkningen, förlängda sjukskrivningsperioder, fler fallskador, fler hemtjänsttimmar och längre vårdtider i slutenvård.
Bristen på arbetsterapeuter påverkar också grundutbildningen negativt. När verksamheten saknar arbetsterapeutiskt kompetens blir det svårare för lärosätena att erbjuda platser för verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Detta är ett stort hot mot möjligheten att bedriva arbetsterapeututbildning av hög kvalitet och därmed också mot den framtida kompetensen inom professionen.
Vi anser att det behöver skapas förutsättningar för fler grundutbildningsplatser vid våra lärosäten. Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, måste snabbt ta sitt ansvar och agera för att utbilda arbetsterapeuter i enlighet med nuvarande och framtida samhällsbehov. Särskilda statliga medel behöver tillföras för att utöka antalet utbildningsplatser. Om inte resurser för detta tillförs skyndsamt riskerar Sverige skapa en situation där både individens hälsa och delaktighet och därmed samhällets välfärd allvarligt hotas.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
