Bris: Dagliga vittnesmål om kränkningar mot barn

De mänskliga rättigheterna är det fundament som ett civiliserat samhälle står på. Det blir tydligt i FN:s nya globala mål för fredliga, inkluderande och hållbara samhällen. Ett samhälle som inte respekterar mänskliga rättigheter är ett väldigt skört samhällsbygge.

Sverige har en tradition av att stå upp för de mänskliga rättigheterna, både hemma och ute i världen. Förutom att arbeta för de globala målen i Agenda 2030 här hemma har Sverige tagit på sig att vara vägvisare för världens alla länder när det gäller mål 16.2, om att eliminera alla former av våld mot barn. Det förpliktigar. Vi är stolta över att ha en regering med höga ambitioner både när det gäller arbetet i FN och arbetet med att stärka barnets rättigheter i Sverige, genom att göra barnkonventionen till lag.

Däremot är vi inte i alla delar lika stolta över hur Sverige just nu lever upp till sina åtaganden. Bristerna är smärtsamt uppenbara i svenska myndigheters och det svenska rättsväsendets förmåga att tillgodose barnets mänskliga rättigheter.

Bris får dagligen vittnesmål från barn om hur deras rättigheter kränks, speciellt barn i särskilt utsatta situationer. Bris kontaktas av barn som utsätts för våld hemma och som saknar rätt stöd och hjälp, trots att aktörer som elevhälsa, sjukvård och socialtjänst är inkopplade. Barn som är familjehemsplacerade berättar att de inte får information om varför deras föräldrar inte kan ta hand om dem. Vi vet att socialsekreterare som handlägger barnärenden ägnar två procent av sin arbetstid åt att faktiskt prata med barn.

Barn som kommer till Sverige på flykt från krig och konflikter utsätts för de allvarligaste av kränkningar då de inte får möjlighet att återförenas med sina familjer, riskerar att kastas ut på sin 18-årsdag eller inte får sina asylskäl prövade.

I Sverige finns ungefär 2 miljoner barn, med sina egna unika personligheter, erfarenheter och behov. Sedan 1990 är Sverige som stat folkrättsligt bunden att tillgodose deras mänskliga rättigheter enligt barnkonventionen. Den är en av FN:s nio kärnkonventioner för mänskliga rättigheter som tillsammans lägger ett viktigt pussel och utgör en förutsättning för att vi ska kunna leva tillsammans i fredliga, hållbara och inkluderande samhällen.

TIPS: Läs Dagens Samhälle i appen - mer info om hur du laddar ned nya appen här!

År 2003 var Bris med och startade nätverket CHI, Child Helpline International, som idag samlar 183 stödlinjer (telefon, chatt och mejl) för barn i 142 länder. Förra året hade vi tillsammans nästan 20 miljoner stödjande kontakter med barn över hela världen. En av sju kontakter handlade om övergrepp och våld. När världens stödorganisationer för barn samlades i Thailand i november antogs en deklaration där världens länder uppmanas att göra allt för att förverkliga mål 16.2 i Agenda 2030, nämligen att eliminera allt våld mot barn.

Vi står bakom kraven i Bangkokdeklarationen. Arbetet med att förverkliga Agenda 2030, och värna de mänskliga rättigheterna måste bedrivas både nationellt och internationellt. Ett viktigt steg på vägen är att inkorporera barnkonventionen i svensk lag. Men för att kunna fylla sin roll som vägvisare och motverka våld mot barn måste Sverige också verka för följande, både hemma och i andra delar av världen:

• Varje barn i varje land måste ha information om, och tillgång till, en stödlinje för barn av hög kvalitet så att barn som lever med våld hemma kan få hjälp.

• Vi måste aktivt arbeta för en kulturförändring för att bli av med attityder och normer som ursäktar våld mot barn.

• Alla världens länder behöver anta lagstiftning som förbjuder alla former av våld mot barn och tillsätta tillräckliga resurser för att dra förövare inför rätta.

• Låt barn komma till tals, och lyssna till vad de berättar för de nationella stödlinjerna, för att tillgodose barnets rättigheter i arbetet med att bättre skydda dem från våld.

• Ett förebyggande arbete måste ske i partnerskap med civilsamhälle och den privata sektorn för att forma ett starkt skydd och möjliggöra resurser till stöd till barn.

• Ett formellt samarbete mellan stödlinjer för barn och samhällets sociala skyddsnät är också nödvändigt om vi ska nå mål 16.2 i Agenda 2030.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.