Debatt
Flyktingmottagande
18 december 2015 kl 09:20

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Brinnande asylboenden är Sveriges nya terrorism

Sverige har fått en ny form av terrorism, som slår till utan förvarning, drabbar oskyldiga och troligen snart skördar sina första dödsoffer. Det är hög tid för samhället att svara upp mot detta hot – att vi hittills misslyckats beror på att vi inte riktigt försökt.

Det här är en opinionstext

Mattias Goldmann
vd för tankesmedjan Fores med 2030-sekretariatet

Under året har över 30 flyktingboenden satts i brand. I början resulterade det i stora reportage och i kraftfulla fördömanden, men nu tycks engagemanget ha falnat. Vi är nu farligt nära att bränderna ses som det nya normala, knappt mer upprörande än att julbocken i Gävle brinner. 

På nationell nivå måste politiken bestämma sig vad begränsade polisiära resurser ska användas till. Efter drygt 30 bränder under året, varav många rubricerats som försök till mordbrand, har polisen sammanlagt noll (0) misstänkta för brotten. Sannolikheten att finna de skyldiga ökar förstås om polisen i mindre utsträckning måste patrullera kollektivtrafik i jakt på flyktingar – och själva skiftet från att avhysa till att skydda skulle skicka en viktig signal.

Lagmässigt måste vi börja överväga om detta är att se som en våg av terrordåd och inte enskilda hatbrott; syftet är ju att skrämma människor att vara emot att få flyktingboenden i närheten. Landar vi i att detta är terror, frigörs mer resurser för att bekämpa brotten. De rödgrönas skarpa förslag handlar hittills om att stoppa flyktingarna från att komma hit snarare än att skydda de som kommit hit, men vi kan behövs skärpa straffen för försöken till mordbrand, som i dag har samma straffsats som allmänfarlig ödeläggelse. 

Vi bör också fundera på att skärpa straffen för de som uppviglar till dessa brott, genom att till exempel lägga ut information om var flyktingmottagandena finns, eller genom att driva på i sociala medier. 

Kommuner måste skärpa bevakningen. Bränderna kostar många miljoner för kommunerna som säkert hellre använt medlen på annat sätt, de kullkastar planeringen och de skapar en känsla av maktlöshet inom den kommunala verksamheten. Men kommunerna kan agera, inte minst genom att skärpa bevakningen av flyktingboenden. 

Snart sagt alla kommuner anlitar vaktbolag för att skydda det som är särskilt värdefullt – just nu pågår enligt Visma 33 kommunala upphandlingar av vaktjänster. Här finns övervakning av p-platser i fyra kommuner, bevakning av en lång rad äldreboenden, en kommuns penningtransporter samt ett antal ospecificerade bevakningsuppdrag – men inte i något fall handlar det specifikt om att skydda samhällets mest utsatta genom att hejda mordbrandsförsöken.

Individer har också en viktig roll – men knappast som mänskliga sköldar. Det är rörande att se hur många som engagerat sig för att skydda flyktingboendena, men det kan aldrig vara grunden för samhällets svar på terrorn. Lokala gruppers engagemang väcks ofta efter att branden skett snarare än innan då skyddet bäst behövs, fler civila runt de hotade boendena är i sig en säkerhetsrisk, och civila kan inte ingripa om man faktiskt får tag på de som försöker bränna ner boendena.  

Däremot måste de som vet vem som ligger bakom bränderna träda fram och berätta – polisen har knappt fått några tips alls, trots att man kan vara anonym på tipstelefon 114 14. Därtill har vi alla ett ansvar att markera att den som bränner flyktingboenden inte skyddar Sverige från något farligt, utan är det farliga i Sverige som vi måste skydda oss mot. 

Terrorbränderna har pågått i oförminskad styrka under hela året och samhällets svar har hittills varit oacceptabelt svagt. Det är hög tid att visa vår styrka som nation genom att skydda de mest utsatta från hotet som riktas mot dem. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 18 december 2015 kl 09:20

Skribent

Mattias Goldmann
vd för tankesmedjan Fores med 2030-sekretariatet