Debatt
Coronaviruset
25 februari 2020 kl 17:20

”Bråttom att höja pandemiberedskapen”

Ansvarsprincipen för krishantering betyder inte att statsråden blint ska lita på expertmyndigheterna. Regeringen behöver också väga in bedömningar som andra länder gör, och sedan ta nödvändiga egna beslut, skriver Mats Engström. 

Det här är en opinionstext

Mats Engström
författare, tidigare bland annat biträdande statssekreterare och chefredaktör för Ny Teknik

Sverige har ett bra smittskydd och hög kompetens inom sjukvården. På många håll pågår nu arbete för att kunna hantera fler fall av det nya coronaviruset covid-19. Ändå är ingen kedja starkare än sin svagaste länk. Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen beskrev den 18 februari begränsningar i regionernas förmåga, särskilt vad gäller tillgången till personlig skyddsutrustning för vårdpersonal.

Givet den senaste händelseutvecklingen, bland annat i Italien, Iran och Sydkorea, är det angeläget att regionernas beredskap snabbt förbättras. Socialstyrelsen tycks fram till 20 februari inte ha riktat någon skarp skriftlig uppmaning till regionerna att bygga upp rejäla lager. En eventuell gemensam EU-upphandling torde ta tid och det är inte säkert att den ger tillräcklig effekt för Sveriges del. En rad rapporter om andra brister på bland annat sjukhusen i Stockholm tyder också på otillräcklig beredskap för ett stort antal fall med andningssvårigheter med mera på grund av covid-19.

Andra stater agerar. Den franska regeringen har till exempel under de senaste dagarna höjt beredskapen, bland annat genom att förbereda fler sjukhus på att ta emot smittade, utöka testkapaciteten och beställa ”miljontals skyddsmasker” för vårdpersonal.  

I Sverige har regionerna ansvar för sjukvården och mycket av krisberedskapen är decentraliserad. Om den modellen ska fungera måste regionpolitiker och sjukvårdsdirektörer vara beredda att investera ordentligt i höjd beredskap. Så verkar inte ha varit fallet, åtminstone inte under de första veckorna sedan den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC höjde varningsflaggan för den 4 februari. En förklaring kan möjligen vara att Folkhälsomyndigheten tonat ned riskerna mer än sin motsvarighet i USA.

Förhoppningsvis är krismedvetenheten bättre efter de senaste dagarnas utveckling, men ansvariga i regionerna kan inte nöja sig med löften från leverantörerna om framtida tillgång till medicinsk utrustning, som ändå kan visa sig svåra att uppfylla när det sker störningar i komplexa globala leverantörskedjor. Det krävs snabba beslut att köpa in material för att bygga upp vårdkapacitet och lager. Regionpolitikerna behöver se till att det finns ekonomiska förutsättningar för detta, och att akuta problem redan i dagsläget blir lösta exempelvis på sjukhusen i Stockholm.

Kommunerna behöver säkerställa att äldreomsorg och andra funktioner kan klara sina uppgifter utan orimliga risker för personalen om situationen förvärras.

Socialstyrelsen behöver höja tempot för att driva på en bättre beredskap, och även kontrollera att regionerna ger god information om coronaviruset på andra språk, till exempel på persiska med tanke på situationen i Iran. MSB har också en central roll.

Slutligen är det regeringen som styr riket, för att citera regeringsformen. Ansvarsprincipen för krishantering betyder inte att statsråden blint ska lita på expertmyndigheterna. Regeringen behöver också väga in bedömningar som andra länder gör, och sedan ta nödvändiga egna beslut.

Hälso- och sjukvårdslagen ger vissa möjligheter att tvinga fram bättre beredskap hos regionerna, till exempel enligt 6 kap. 2 § 3. Såvitt går att bedöma från offentlig information behöver regeringen nu ta ett sådant beslut för att förbättra krisberedskapen, samtidigt som regionerna fortfarande har ett stort eget ansvar. Det är till exempel orimligt att Region Stockholm står fast vid varsel inom sjukvården i detta läge.

Det är viktigt att hela samhället höjer beredskapen ordentligt, något som borde ha skett tidigare. Nu är det bråttom. Har vi tur slipper Sverige en stor epidemi, men vi har inte råd att vara dåligt förberedda. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 25 februari 2020 kl 17:20

Skribent

Mats Engström
författare, tidigare bland annat biträdande statssekreterare och chefredaktör för Ny Teknik