Bostadsmarknaden behöver reformer, inte subventioner

I måndags presenterade regeringen sin budgetproposition för nästa år. Även om det mesta av innehållet har varit känt sedan tidigare så kan man konstatera att det är en dyster läsning på det bostadspolitiska området.

Regeringens målsättning om 250 000 nya bostäder fram till år 2020 är alldeles för lågt satt. Enligt Boverkets senaste prognoser täcker regeringens mål bara drygt hälften av det behov som finns.

För att lyckas bygga bort bostadsbristen behöver vi inom de närmaste 11 åren bygga ytterligare nära 600 000 nya bostäder runt om i landet. Regeringen och bostadsminister Mehmet Kaplan sänder därför en tydlig signal om brist på insikt om de utmaningar som vi står inför.

Lika illa är det att regeringens enda lösning på bostadsbristen verkar vara en återgång till gamla och ineffektiva subventioner. Det är alarmerande att regeringen så ensidigt väljer att fokusera på en subventionspolitik som ingen efterfrågar.

Vi kommer aldrig att kunna subventionerna oss till en fungerande bostadsmarknad och i synnerhet inte när ett av huvudproblemen till bostadsbristen handlar om brist på byggklar mark som en följd av omfattande markrestriktioner. Driver regeringen en subventionspolitik enbart av ideologiska skäl eftersom politiken inte följer det som efterfrågas av inblandade aktörer i branschen? 

Något förvånande är också att läsa när både LO och Hyresgästföreningen hyllar regeringens ensidiga subventionspolitik som om det vore den enda lösningen på svensk bostadsmarknad.

Men mest häpnadsväckande är att de i sin kommunikation väljer att använda sig av direkt felaktiga siffror kring regeringens satsningar på bostadsområdet. De skriver i början av veckan ”Historien visar att stöd till hyresrätter är effektivt” att regeringen satsar 6,7 miljarder på att få fart på byggandet när satsningen är på 5,5 miljarder.

Det är inte särskilt trovärdigt att grunda sin argumentation på felaktiga siffror och påstående av regeringens budget.

Det svensk bostadsmarknad behöver är tydliga och långsiktiga spelregler. Regeringens agerande är därför både ryckigt och märkligt.

I mars gick regeringen ut och meddelade att de hade för avsikt att införa subventioner på 3,2 miljarder kronor från och med 2016.

I augusti meddelade regeringen istället ett stöd på 1,9 miljarder 2016 och att stödet skulle uppgå till 3,2 miljarder först 2018.

Nu i budgeten kommer ytterligare ett nytt besked. Nu ligger stödet på 2,2 miljarder för 2016 och 2,7 miljarder 2017, och omfattar förutom nybyggnation även ombyggnation till bostäder.

Det är inte seriöst att komma med så många olika besked och skapar dessutom onödig osäkerhet om framtiden. Men exempelvis också förvirring när även Hyresgästföreningen och LO inte uppfattat regeringens satsningar korrekt.

Det är nu hög tid att vi växlar upp och höjer ambitionerna för bostadsbyggandet. Gamla lösningar och subventioner kommer aldrig att lösa bostadsbristen. Vi måste i stället hjälpas åt att riva hindren för byggande.

Mot passivitet och subventioner ställer vi moderater i stället ett kraftfullt reformarbete med en hållbar och byggvänlig bostadspolitik. Det handlar exempelvis om regler kring strandskydd, buller, riksintressen och planprocessen.

Vi har lyssnat in rekommendationerna från byggindustrin, långtidsutredningen, ledande forskare och OECD. Vår bild är tydlig – det är reformer som behövs, inte subventioner. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.