Debatt
Gruvor
6 november 2020 kl 13:17

”Börja med att förbättra på hemmaplan, Svemin”

Att fälla krokodiltårar över situationen i Kongo och göra nya gruvor i Sverige till en moralisk fråga är en osmaklig argumentation i egen sak. Ska demokrati och höga miljökrav vara vägledande ideal, borde Svemin börja med att intressera sig för hur det ser ut på hemmaplan, replikerar flera forskare och debattörer.

Det här är en opinionstext

Vi kan inte driva vår klimatomställning med hjälp av metaller och mineral från odemokratiska stater med låga miljökrav hävdar Svemin i sin debattartikel den 30 oktober 2020. Att fälla krokodiltårar över situationen i Kongo och göra nya gruvor i Sverige till en moralisk fråga är en osmaklig argumentation i egen sak, som profiterar på andras olycka. Tror någon att det blir färre gruvor eller bättre villkor i Kongo om det öppnas gruvor här? Ska demokrati och höga miljökrav vara vägledande ideal, borde Svemin börja med att intressera sig för hur det ser ut på hemmaplan.

Läs också ursprungsartiklen i detta replikskifte

Sanningen är att svensk gruvverksamhet styrs av minerallagen, en alldeles egen gräddfil, som åsidosätter både demokrati- och miljöaspekter. Jordbruksmark, naturområden, urskog och renbetesland kan gå till gruvor utan att varken ägare eller lokalsamhället kan stoppa det. Här har mål om livsmedelsförsörjning, biologisk mångfald och kommunalt självstyre ingen betydelse när bolaget kommer till byn och lägger en blöt filt över all annan verksamhet och innovationsvilja. Inte ens naturreservat är fredade från undersökningsarbete.

Och hur bra fungerar egentligen ”en av de hårdaste miljölagstiftningarna i världen” som inte förmår skydda oss från miljökonsekvenserna som de från Blaikengruvan? Kostnader och konsekvenser som skattebetalare och lokalboende dessutom får stå för då bolagen för länge sedan lämnat nejden. 

Den industriella produktionen av våra konsumtionsvaror i Sverige sker till största delen inte här. Vi lever under en global marknad. Kräver vi av den anledningen till exempel att textilindustrin ska flytta tillbaka till Sverige, trots att vi vet att våra kläder produceras under förfärliga förhållanden, utan både miljö- och demokratihänsyn? 

Vet vi ens om metallerna som Svemin tycker att vi har en skyldighet att producera i Sverige kommer att förbli inom EU och förbrukas av oss och endast för klimatsmarta och gröna ändamål? Den fria marknaden kommer inte att sätta stopp för att den som betalar mest får köpa de åtråvärda mineralerna eller hela gruvbolag oavsett om de går till Kina eller till produktion av vapen till soldater som övervakar gruvarbetare. 

Likaså kan man förvånas över den svenska innovationsförmågan som uppenbarligen drivs framåt utan krav på att säkra återvinningen av metaller. Man hänvisar till allmännyttan men fortfarande räknas på hur mycket metaller som behövs till privatbilism – i stället för till kollektivtrafik. Den utvecklingen går att fundera på för den som är intresserad av en hållbar framtid. Sveriges geologiska undersökning (SGU) menar att det kommer ta “till 2100 innan återvinningen kan stå för hälften av den mängd av sällsynta jordartsmetaller som vi räknar med att Europa och världen behöver då.” Hur innovativt är det? 

Att LKAB satsar på utvinning från gruvavfall nämner Svemin inte fastän det avfallet kan stå för 30 procent av EU:s behov av sällsynta jordartsmetaller. Det är självklart en teknik som ska utvecklas mer, i stället för att skapa konflikter både med samhällsmål och för lokalsamhället. 

För Svemin tycks det “allmänna” var synonymt med bolagens. Men det allmänna bygger utifrån det “gemensamma” och dess behov, till vilket vissa konsumtionsvaror knappast kan räknas. Det gröna samhället byggs inte på ohållbara sociala och miljömässiga fundament eller med otidsenlig lagstiftning utan med hänsyn till de planetära gränserna. Enbart med den förståelsen blir det en debatt där människor känner igen sig och kan delta i omställningen för “det allmännas bästa”.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.