Biblioteksdiskriminering med absurda konsekvenser

Kunskap är makt. Som så många klichéer innehåller uttrycket en stor mängd sanning. När sverigedemokrater vill förneka andra än svenska medborgare tillgång till svenska bibliotek handlar det om att förneka dem tillgång till kunskap. För oss liberaler har slutsatsen alltid varit den motsatta: ge så många som möjligt tillgång till så mycket kunskap som möjligt. Kunskapen ger människor makt att förändra sina egna liv, och möjlighet att bidra till ett gott samhälle. 

För några år sedan införde Liberalerna möjlighet för papperslösa att få lånekort på Stockholms bibliotek. Det är vi stolta över – bildning ska vara så tillgänglig som möjligt, och kulturen ska inte göras till ett verktyg för migrationspolitik. Men SD:S förbudsförslag skulle inte drabba denna begränsade grupp utan även alla med uppehållstillstånd – personer som kan ha levt och byggt sina liv i Sverige länge, med familj och jobb, personer som betalar skatt och bygger Sverige bättre. Och hur drabbas deras barn, som går i svensk skola? Ska biblioteken tvingas porta vissa elever när klasser kommer på besök eller ska läraren sköta utsorteringen på förhand?

De praktiska konsekvenserna blir absurda om man tillåter sig tänka att SD:s biblioteksdiskriminering blir verklighet. 

Sverige har stora problem med integrationen vilket får många andra följdverkningar i vårt samhälle. Ibland försöker SD iklä sig dräkten av förnuftets röst som bara sagt den sanning ingen velat höra – att man haft rätt hela tiden. Återigen blir det uppenbart hur partiet i själva verket saknar antydan eller ens viljan till en integrationspolitik. Med denna föreslagna biblioteksdiskriminering blir det tydligt att SD:s politik snarast är kontraproduktiv för integrationen.

Kunskap och bildning är den stora faktorn för frihet och jämlikhet. Därför vurmar liberaler för skola och studiero, böcker och bibliotek. Därför tänker vi aldrig sluta slåss för trygga och tillgängliga bibliotek, på Kungsholmen, i Stockholm och Sverige.

Vi ser sedan länge en kulturpolitisk SD-offensiv där man ibland i förrädiskt små steg försöker förflytta debatten och politiken. Bokinköp ska censureras, hemspråksundervisning begränsas, konstnärers frihet inskränkas, public service stympas och styras, och för dem förgripliga symboler som regnbågsflaggan stoppas. Tyvärr verkar en del andra partier börja halka åt liknande håll, i samarbeten i kommuner eller nationellt. Förslaget om biblioteksdiskriminering borde vara en väckarklocka. Vi måste stoppa de små stegens tyranni ut på detta sluttande plan.

Två rörelser i Sverige sätter kulturen bland de högsta och viktigaste frågorna: liberaler och nationalistpopulister. Det är inte konstigt. Här står kampen om framtidens Sverige – ett öppet samhälle, eller ett land som sluter sig. Ett rikare och friare, eller ett på alla sätt fattigare land. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.