Debatt
Skatter
11 november 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”Beskatta inte vanliga sparares trygghet”

Politikerna vill genom beskattning komma åt övervinster i finansbranschen. Den föreslagna finansskatten drabbar dessvärre vanliga pensionssparare hårdare än bankirerna, skriver Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam.

Det här är en opinionstext

Sedan finanskrisen 2008 har det i Sverige funnits en näst intill fullständig konsensus, från vänsterpartiet till moderaterna, om behovet av någon form av skatt på finanssektorn. Anders Borg lanserade under sin tid som finansminister förslaget om en särskild bankskatt och den nuvarande regeringen har anammat dessa tankegångar. Regeringen tillsatte därför en särskild utredare med uppdrag att föreslå en särskild skatt på företag som säljer försäkringar och finansiella tjänster.

I veckan presenterade utredaren ett förslag till skatt som ska beräknas på företagens lönekostnader, en lönesummeskatt. Motivet, inbyggt i retoriken, har sedan Anders Borgs varit att komma åt så kallade övervinster i branschen.

Det förslag som S-MP regeringen, tillsammans med samarbetspartiet V, nu har att förhålla sig till drabbar dessvärre snarare vanliga pensionssparare hårdare än de bankirer som Anders Borgs förslag riktade sin udd mot.

En bakomliggande orsak till den föreslagna skatten är antagandet om att finansiella tjänster har skattefördelar jämfört med andra tjänster som är momspliktiga.

Jag har starka invändningar mot att försäkringar ska inkluderas och beskattas.

Försäkring är inte en finansiell tjänst Det primära syftet med pensionsförsäkringar med livslång utbetalning är försäkringsmomentet. Det handlar om att dela risk. Vi kan räkna ut hur gamla vi i genomsnitt kan bli, men ingen kan i förväg säga exakt vilka som kommer få ett långt eller kort liv. Det finns ingen risk att försäkring överkonsumeras på samma sätt som finansiella tjänster, som till exempel generösa bostadslån som riskerar leda till en bostadsbubbla.

Det är inkonsekvent att beskatta det allmänna pensionssystemet. Utredningen utgår från att samtliga aktörer i finanssektorn ska omfattas av lönesummaskatten. Det betyder att premiepensionssystemets alla försäkringsgivare ska omfattas. Både privata fondförvaltare och statliga AP7. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att premiepensionssystemet inte omfattas av varken av avkastnings- eller kapitalskatt på grund av att det är ett offentligt försäkringssystem.

Den föreslagna skatten höjer beskattning av kollektivavtalade och individuella tjänstepensioner. Avdragsgilla pensionsförsäkringar, till vilka både kollektivavtalade som individuellt tecknade kan räknas, omfattas av avkastningsskatt som är förmånligare jämfört med annan kapitalbeskattning. Orsaken är att staten vill främja ett långsiktigt pensionssparande som minskar framtida offentliga kostnader för äldres försörjning. En finansiell aktivitetsskatt skulle urholka värdet av den lägre avkastningsskatten.

Pension kan betraktas som uppskjuten lön och inkomstskatt erläggs när pensionen utbetalas. Under sparandetiden belastas sparkapitalet av årlig avkastningsskatt. En lönesummeskatt innebär därför i praktiken en trippelbeskattning av pensionen.

Dessutom ökar risken för underförsäkring och otrygghet Med en lönesummeskatt ökar kostnaderna för personriskförsäkringarna oavsett om det sker inom ramen för kollektivavtalen eller individuellt. I Sverige har behovet av kompletterande försäkring utöver vad som garanteras via socialförsäkringssystemet ökat och när allt fler grupper i samhället är underförsäkrade skulle en sådan förändring leda till ännu större otrygghet.

Om regeringen ställer sig bakom utredningens förslag om lönesummeskatt leder det ofrånkomligen till en urholkning av tryggheten för människor. En regering som vill utveckla den svenska modellen bör därför förpassa utredningens betänkande till arkivet utan vidare åtgärd.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.