Replik. Det behövs en saklig och sansad debatt i denna fråga. En rad myter och direkt felaktiga påståenden sprids av organisationer som vill förbjuda surrogatmödraskap. Det har bland annat påståtts att forskning skulle visa att tillåtande av altruistiskt surrogatmödraskap skulle öka förekomsten av kommersiellt surrogatmödraskap. Någon sådan forskning existerar inte över huvudtaget.
Det är påståenden som cirkulerat i olika kvällstidningar och som kunnat avfärdas som rena myter i den senaste publicerade rapporten från University of Kent förra året. När kvällstidningar rapporterat om att tusentals barn per år skulle födas till brittiska föräldrar via surrogatmödraskap i Indien, har det i efterhand visat sig handla om som mest ett trettiotal barn per år.
I de länder där surrogatmödraskap under de senaste åren kunnat ske oreglerat utan tydliga lagar har vi sett exempel på att kvinnor men även barnlösa par utnyttjats. Det är inget unikt för surrogatmödraskap, situationen har varit liknande även vid äggdonation, innan detta blev lagligt i Sverige 2002, där det funnits flera skandaler när kvinnor i fattiga länder tvingats donera sina ägg och där även dödsfall förekommit. Men trots dessa dåliga erfarenheter som funnits från oreglerad äggdonation är detta inget hinder för att det faktiskt numera sker här i Sverige, under kontrollerade former.
De senaste åren har det kommersiella och oreglerade surrogatmödraskapet minskat betydligt. De länder som saknat reglering och där surrogatmödraskap förekommit, har skapat lagar för att reglera och tillåta detta. Inte förbjuda. Faktum är att det aldrig funnits så många länder som reglerar och tillåter altruistiskt surrogatmödraskap som i dag. Vårt grannland Island är det senaste i raden som nu inför altruistiskt surrogatmödraskap.
Där surrogatmödraskap kunnat ske kontrollerat och det funnits tydliga regler har erfarenheterna varit mycket goda, bland annat i USA, Nederländerna, England, Kanada, Nya Zealand med flera. Det finns en lång erfarenhet av kontrollerat surrogatmödraskap och tusentals barn som föds varje år. Den forskning som finns visar på goda erfarenheter och talar helt emot de påståenden som S-kvinnorna gör. Två av världens största organisationer för gynekologer och förlossningsläkare, American Society for Reproductive medicine (ASRM) samt nu även American Collage of Obstetricians and Gynecologists (AC-OG) har också ställt sig positiva till surrogatmödraskap baserat på de goda erfarenheterna.
S-kvinnorna tar också upp en jämförelse med att surrogatarrangemang skulle vara handel av barn, att detta strängt måste förbjudas. Om vi då ser till ett av alternativen att skaffa barn, för ofrivilligt barnlösa, nämligen adoption, ska detta också förbjudas i så fall? Att adoptera ett barn internationellt kräver också att en stor summa pengar betalas och tar man på sig samma ”glasögon” som S-kvinnorna bär, borde då inte detta alternativ innebära samma sak? Vid surrogatarrangemang så finns det dessutom alltid en biologisk koppling till barnet, det finns det aldrig vid internationell adoption.
Frågan om surrogatmödraskap handlar ytterst om rätten att själv bestämma över sin kropp. Erfarenheter från England visar att surrogatmödraskap är fullt genomförbart utan att behöva begränsa kvinnans rätt till sin kropp. I England är kontrakt om surrogatmödraskap ej giltiga och surrogatmodern har full bestämmanderätt genom hela graviditeten men kan efter födseln välja att föra över vårdnaden till de tilltänkta föräldrarna.
Kvinnor i Sverige är kapabla att själva välja om de vill ingå i ett surrogatarrangemang eller inte. På samma sätt som de i dag kan bestämma om de vill donera en njure eller genomgå en livmoderstransplantation. I dessa fall anser redan den svenska vården att det går att ta ett sådant beslut utan påtryckningar från omgivningen. Givetvis ska då även de kvinnor som önskar hjälpa sin vän/syster/nära anhörig också få bestämma om de vill var surrogatmamma eller inte. Det är inte statens och allmänhetens uppgift att ta ett sådant beslut, det ska vara upp till dessa kvinnor och ingen annan.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
