Debatt
Socialstyrelsen
13 december 2019 kl 11:59

Bättre verktyg krävs för att bedöma de äldres behov!

Dags för Socialstyrelsens årliga brukarundersökning i äldreomsorgen. Den enkät som många kommuner använder för att mäta kvaliteten. Men vad är egentligen resultaten värda, när det inte är de gamla själva som svarar på enkäten? Inte mycket, menar Barbro Lindberg och Jan-Olof Hedbom (S) i Täby. 

Det här är en opinionstext

Så är det dags igen för Socialstyrelsens årliga brukarundersökning. Den enkät som många kommuner, däribland vår hemkommun Täby, använder för att mäta kvaliteten i den egna äldreomsorgen.

I undersökningen tillfrågas de äldre om det bemötande de får av sin hemtjänst- eller boendepersonal, om hur stort förtroende de har för den personal som hjälper dem med mat, städning och hygien, om de känner trygghet och om de tycker att personalen är engagerad i sitt arbete.

Så långt allt väl. Allt detta är områden som givetvis bör kvalitetssäkras och mätas. Problemet är bara att denna årliga undersökning har synnerligen låg trovärdighet. Det är i regel inte de gamla själva, ofta darrhänta och många med nedsatt syn och hörsel, som svarar på enkäten. Det är ”andra” som skriver, vilket vanligen kan tolkas som antingen personal eller anhöriga.

Docent Lennart Johansson, senior advisor vid Äldrecentrum i Stockholm, har länge kritiserat kommunernas användning och tolkning av brukarstudierna. Han pekar på att svarsfrekvensen är på tok för låg för att kunna anses tillförlitlig, cirka 60 procent.

De brukare i Täby med hemtjänst som ”själva” och i det egna hemmet svarar på frågorna är 37,2 procent, medan de brukare på Täbys äldreboenden som svarar på egen hand endast uppgår till 8,6 procent. Ingen imponerande svarsfrekvens, milt uttryckt.

Med erfarenhet av Täbys inadekvata äldreomsorg förstår vi de fåtaliga egna svaren. Många äldre – och deras anhöriga – befinner sig i stark beroendeställning gentemot hemtjänstens och äldreboendets personal. Man vågar helt enkelt inte kritisera så som man kanske vill. ”Ges inte gott betyg kanske min (eller min mammas) omsorg blir sämre…”

Socialstyrelsens brukarundersökning tillkom som verktyg i kvalitetsarbetet när äldreomsorgen konkurrensutsattes på 90-talet. Enkäten är tänkt att ge brukarna en röst i den nationella styrningen av vården av de äldre. Resultaten ska också kunna användas av kommunerna i det egna utvecklingsarbetet. Likaså ska enkäten vara till hjälp när äldre och anhöriga ska välja ”rätt” omsorg i kommuner med många olika utförare, som till exempel i Täby (som saknar hemtjänst i egen regi).

Men, en enkät där endast åtta, nio procent av de äldreboende svarar för egen hand ger ingen representativ eller tydlig bild av vad kommunens äldre tycker om omsorgen. Ingen kommun, inte ens Täby, kan luta sig mot denna brukarundersökning.

Kvalitetsmätningar och brukarundersökningar ska vara metoder för att utveckla och göra omsorgen om de äldre bättre, inte smidiga sätt att slipa på kommunens konkurrensmässiga attraktivitet utåt. Risken med den nuvarande brukarundersökningen från Socialstyrelsen är att den blir mer pynt än väg framåt och att kommuner slår sig till ro när de egentligen borde göra mer. Bättre verktyg behövs för att bedöma medborgarnas behov! 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Nästa artikel

Nyhet
Karriär
13 december 2019 kl 09:52

”Fri tid” minskade stressen i hemtjänsten

I Västervik bestämmer personalen inom hemtjänsten hur lång tid de ska vara hos de äldre. Modellen ”Fri tid” har gjort att resurserna används mer effektivt.

Rapporterna har varit många om stressen inom hemtjänsten. Ofta pekar personalen ut detaljstyrningen av hur lång tid varje insats får ta som den viktigaste orsaken.

I Västervik har man gått runt den problematiken. 2017 tog socialnämnden beslutet att införa modellen ”Fri tid” i hemtjänsten. Det traditionella sättet att planera insatserna innebär att en biståndshandläggare inte bara bestämmer vad en person ska ha hjälp med, utan också hur lång tid som ska avsättas.

I Västervik är det personalen inom hemtjänsten, såväl den kommunala som den privata, som tillsammans med brukaren gör upp hur arbetet ska utföras. Inga exakta tider anges. Det som den äldre vill ha hjälp med får ta de minuter som krävs. Och det kan ju variera från dag till dag.

– Vi har tagit bort tiden. Nu används resurserna där de behövs bäst, säger Emma Säfström, enhetschef för den kommunala hemtjänsten i Västervik.

Kommunens hemtjänst består av arbetslag med fem personer i varje.

– Vi har små arbetslag som lär känna de äldre och skapar goda relationer. Biståndshandläggarna träffar ju ofta bara den äldre en kort stund, säger Emma Säfström.

År 2016 testade hemtjänsten ”Fri tid” i mindre skala. Det fungerade så bra att modellen infördes ett år senare. Emma Säfström beskriver tiden innan förändringen genomfördes som problematisk. Det fanns en misstro mellan professionerna.

– Handläggarna hade fått uppdraget att strama åt tiden, och det blev mycket konflikter mellan dem och utförarna, säger hon.

Innan ”Fri tid” började tillämpas var det inte ovanligt att det bara tog hälften så lång tid att ge den äldre den hjälp som behövdes jämfört med de minuter som faktiskt var beviljade.

– Det berodde troligen på att besluten inte följde behoven. Vad en person behöver hjälp med ser annorlunda ut från dag till dag och från vecka till vecka. Och det är ju hemtjänstens uppgift att kunna följa en människa upp och ned i livet, säger Emma Säfström

– Men när man hade beslut som var detaljstyrda minut för minut hamnade fokus helt på tid. Hur lång tid ska en dusch ta? Och det är ju helt irrelevant. Det finns inget värdeskapande i det för den äldre människan.

I dag betalar brukaren bara för den faktiska tid som hemtjänsten är på plats. Personalen ”blippar in och ut” i en app i telefonen.

Västerviks hemtjänst har fått fina betyg i Socialstyrelsens Öppna jämförelser, och enligt Emma Säfström är personalen nu mindre stressad.

Jörgen Olsson, socialchef i Västervik, tänker tillbaka på hur det fungerade innan den nya modellen infördes:

– Det kanske inte räckte med fem minuter för en morgondusch, utan det behövdes tio. Då skulle detta meddelas till en biståndshandläggare. Så vi frågade oss om det inte var bättre att det fick ta den tid det tar. Nu finns det ingen anledning att gå tillbaka och detaljstyra varje insats med tid. Det skapar bara en massa administration.

Han medger att han var orolig för att kostnaderna skulle öka med ”Fri tid”, men så har det inte blivit. Även pressen på personalen har minskat.

– Sedan tror jag att det ändå kan vara stressigt. Vi har bara ett visst antal medarbetare och de ska trots allt hinna med mycket. Men det är ingen sekundgrej.

Robin Karlsson är undersköterska och kontaktperson i en av arbetsgrupperna i den kommunala hemtjänsten. Det innebär att han jobbar dagtid och har ansvar för åtta äldre. Han började 2017 och har alltså enbart arbetat enligt ”Fri tid”-modellen.

– Men jag har ju träffat folk som jobbat på det gamla sättet. De tyckte inte att det var roligt. Det är människor vi jobbar med, och det går inte att sätta tid på en människa. Nu kan man ta sig den extra tiden om någon behöver det och jag känner aldrig stress, säger han.

Innan han började inom hemtjänsten arbetade han på ett äldreboende, och han konstaterar att på särskilda boenden är hjälpen till de gamla inte reglerad i exakt tid. Så varför skulle den vara det inom hemtjänsten?

– Jag ser inget negativt med ”Fri tid”. Jag trodde faktiskt att alla jobbade på det här sättet. När jag fick höra att det inte är så tänkte jag: Hur går det ihop då?

I Västervik utförs cirka 20 procent av hemtjänsten av privata aktörer. Också de tillämpar ”Fri tid”.

Fakta
Det vanligaste yrket

Undersköterska inom hemtjänsten, hemsjukvård eller på äldreboenden är Sveriges vanligaste yrke. Yrkesgruppen består av 138 200 anställda i kommunalt och privat drivna verksamheter.

Källa: Socialstyrelsen

Skribent

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.

Publicerad: 13 december 2019 kl 09:52
Uppdaterad: 13 december 2019 kl 12:08