Basera era argument på kunskap, Fi

Samtidigt som jag välkomnar ett ökat engagemang i en narkotikadebatt som i årtionden färgats av lögner och myter, verkar Feministiskt initiativ (Fi) tyvärr landa i samma felaktigheter som många svenska nykterhetsrörelser. Jag frågar mig dessutom vilka Farida al-Abani och Joakim Månsson Bengtsson pratat med för att förstå hur de som vill legalisera cannabis resonerar.

För vem eller vilka är det som vill legalisera cannabis i Sverige? Sakfrågan drivs inte av något riksdagsparti, och lobbyisterna som påstås arbeta för att öka försäljningen (vilken försäljning?) kan ingen namnge. Det finns ännu ingen organiserad rörelse i Sverige som arbetar för en legalisering.

Att vi skulle tvingas välja mellan en legalisering eller utökad beroendevård är ett missförstånd. Alla förespråkare jag känner till vill se en bättre sjukvård.

Författarna utgår från vad de tror kommer ske inom en legalisering, samtidigt som de bortser från effekter som inte gagnar deras ideologi. I exempelvis Kanada visar officiell statistik att antalet ungdomar som använder cannabis halverats sedan legaliseringen.

Jag välkomnar alternativa påföljder av ett positivt urintest men ser problem med att det vore behandling. Majoriteten (cirka 90 procent) av dem som testar cannabis utvecklar aldrig beroendesymptom, och behöver alltså ingen vård.

Fi talar om normalisering och efterfrågan, samtidigt som antalet konsumenter av cannabis ökat drastiskt sedan kriminaliseringen infördes 1988. Kanske borde Fi fråga sig hur den fortsatta kriminaliseringen påverkar stigma, dömande, viljan att uppsöka vård, synen på drogbrukare samt skadorna från bruket av narkotika?

Jag tror inte heller en legalisering av cannabis i Sverige är rätt väg att gå i dagsläget. Men debatten bör baseras på kunskap och faktiska argument. Jag förespråkar i stället en avkriminalisering av konsumtion samt mindre innehav för personligt bruk. Det går hand i hand med en narkotikapolitik som utgår från folkhälsa, mänskliga rättigheter och humanism.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.