I dag når endast 44 procent av pojkarna och 22 procent av flickorna den rekommenderade nivån av fysisk aktivitet. Det är gör att svenska barn är de mest stillasittande i Norden. Rikspolitiken ser problemet, men inte lösningarna. Man hänvisar till att detta är upp till kommunerna att lösa. Men om kommunerna inte löser detta? Då måste staten reagera på ett växande problem.
Riksidrottsförbundets nya undersökning visar att knappt hälften av kommunerna har gjort en analys på anläggningstillgången och bara var tredje kommun har en långsiktig plan för idrottsanläggningar. Antalet idrottsplatser har inte ökat på 30 år samtidigt som vi blivit 1,4 miljoner fler. Det står tusentals barn i kö i större och växande städer för att få vara med i idrotten, men hallarna och planerna räcker inte till. Lägg till att vi har den högsta byggtakten sedan miljonprogrammets dagar, så börjat det likna ett recept för en hälsobomb som obönhörligt tickar allt snabbare.
Det är en paradox att samtidigt som idrottsplatser nedprioriteras i samhällsplaneringen eller befintliga bostadsområden förtätas kan vi se att det är en viktig fråga för svenskarna. En undersökning från Ipsos från januari 2018 visar att hela 90 procent av svenska folket anser att det är viktigt eller mycket viktigt med en idrottshall eller idrottsyta i anslutning till skolan och 94 procent anser att tillgång till idrottshallar och planer har en stor eller mycket stor betydelse för barns- och ungas hälsa.
I ivern att möta behovet av fler bostäder har politiken de senaste åren arbetat för att förenkla och snabba på bygget av nya stadsdelar och förtätning av befintliga områden. Men när det ska gå snabbt så kan det ibland också bli fel. Blir det fel i samhällsplaneringen riskerar de boende att få leva med bristerna i många år.
Redan i dag vittnar sjukvården om att sjukvårdskostnader kopplade till stillasittande ökar successivt. Riksdagen och regeringen har beslutat om mer idrottsundervisning och mer daglig rörelse i skolan. Det är bra, men då behöver tillgången till idrottsytor och idrottens roll i samhällsplaneringen tas på allvar.
Det ska inte bli fort och fel. Därför vill Riksidrottsförbundet att ordet idrott skrivs in i plan- och bygglagen (PBL). Det skulle säkerställa att kommunerna tar med idrotten i samhällsplaneringen och planerar in idrottsytor när nya bostadsområden byggs och befintliga utvecklas.
Men varken väljarnas röst eller vår argumentation möter positiv respons bland riksdagspartierna. I en enkät som Riksidrottsförbundet har skickat till partierna vill bara Vänsterpartiet att ordet idrott ska skrivas in i PBL.
I en debatt i Sveriges radio i helgen bekräftade både socialminister Annika Strandhälls (S) och Moderaternas idrottspolitiska talesperson Saila Quicklund problembilden. Annika Strandhäll (S) öppnade för diskussion, men ingen av dem hade förslag på några konkreta lösningar.
Jag undrar om de verkligen inser hur snabbt folkhälsobomben tickar?
Jag undrar om de förstår hur svårt det är att bygga in plats för rörelse och idrott i bostadsområden i efterhand?
Jag vill inte att tiotusentals unga ska växa upp i soffan med en kölapp i handen. Jag vill att de ska växa upp på planen, i backen eller hallen. De ska svettas, kämpa och skratta tillsammans med sina kompisar. Då kommer de må bättre och vi har desarmerat folkhälsobomben innan det är för sent.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
