Debatt
Barnperspektivet
9 februari 2016 kl 10:00

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

”Saknar stöd i barnkonventionen”

Det är beklagligt att Martin Valfridssons utredning till så liten del utgår från grundläggande mänskliga rättigheter i sina rekommendationer till regeringen. Sverige har flera gånger fått kritik av FN:s barnrättskommitté för att barn diskrimineras och inte garanteras samma rättigheter. Den kritiken måste regeringen ta på allvar.

Det här är en opinionstext

Barn som är EU-medborgare och lever i utsatthet i Sverige befinner sig i ett rättsligt vakuum utanför samhällets skyddsnät. Deras ställning är till och med sämre än papperslösa barns. Det har UNICEF Sverige påtalat vid ett flertal tillfällen.

Den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare, Martin Valfridsson, som nyligen överlämnade sin slutrapport till regeringen, verkar vara medveten om problemet. 

Han skriver att frågan om hur samhället ska hantera dessa barn har varit det svåraste i uppdraget. Därför är det mycket förvånande att hans utredning saknar ett barnrättsperspektiv och stöd i barnkonventionens grundprinciper. 

Utredningen är visserligen tydlig med att skyddslagstiftningen (socialtjänstlagen och lagen för vård av unga, LVU) gäller för alla barn som vistas i Sverige, även utsatta EU-medborgare. 

När det gäller barns rätt till utbildning har dock Martin Valfridsson inte samma förhållningssätt, utan nekar generellt dessa barn rätt till utbildning i Sverige. Det är bara i undantagsfall som barn ska få gå i skola, men hur en sådan bedömning ska göras framgår inte. Rättighetsperspektivet har helt fallit bort.

När det gäller hälso- och sjukvård ger rapporten inga tydliga svar på hur barnen ska få sina rättigheter tillgodosedda i Sverige, utan lämnar det till landstingen att tolka de tvetydiga och snåriga lagrum som gäller i dag.

Barnkonventionen är tydlig när det gäller alla barns lika värde och att de har samma rättigheter. 

FN:s barnrättskommitté, vars uppdrag är att granska hur länder följer barnkonventionen, har tagit fram så kallade allmänna kommentarer och förklaringar på hur rättigheterna i barnkonventionen ska tolkas och tillämpas. Detta borde vara ha varit den självklara utgångspunkten för utredaren. Inte godtyckliga tolkningar och subjektiva antaganden.  

UNICEF Sverige har flera gånger pekat på att barn som är utsatta EU-medborgare befinner sig längst ner i samhället. 

De är till exempel den enda grupp barn i Sverige som saknar rätt till utbildning. 

Hälso- och sjukvårdsfrågan är också oklar – det är upp till landstingen att tolka otydliga lagar själva. Ofta blir det då restriktiva tolkningar som inte är till barnets fördel. Det framkom i den rättsliga undersökning som vi lät göra 2015 tillsammans med forskare i offentlig rätt vid Barnrättscentrum vid Stockholms universitet.

UNICEF Sverige anser att barnkonventionen måste få en starkare ställning i det svenska samhället och särskilt inom rättsväsendet. Det måste bli tydligt att den gäller för samtliga barn som befinner sig i Sverige. 

Sverige har flera gånger fått kritik av FN:s barnrättskommitté för att barn diskrimineras och inte garanteras samma rättigheter. Den kritiken måste regeringen ta på allvar.

Martin Valfridsson säger uttryckligen i sin slutrapport att alla människor är lika inför lagen och att detta är en viktig princip att hålla fast vid. 

Det är därför beklagligt att se hur lite utredningen utgår från grundläggande mänskliga rättigheter, och allra minst från barnkonventionen, i sina rekommendationer till regeringen. 

Samtidigt förbereder regeringen att barnkonventionen ska bli svensk lag. Här finns en klar motsättning och det lär bli en svår uppgift att få ihop dessa skilda synsätt. Förhoppningsvis väljer regeringen att skydda och stärka barns rättigheter, vilket Sverige lovade att göra redan när vi skrev under barnkonventionen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.