Skola

Barnkalasindustrin skapar klyfta mellan barn

Barnkalas på så kallade lekland blir allt viktigare för serviceföretag, rapporterade Sveriges Radios Ekot häromdagen. Kalasproducenterna erbjuder färdiga koncept för mellan 150 och 200 kronor per barn. Räkningen kan alltså landa på 5000 kronor för 25 klasskompisar. Långt ifrån alla barnfamiljer kan leva upp till samtidens norm för kalas, skriver Tove Lindahl Greve, generalsekreterare för Majblommans Riksförbund.

Att våra städer är segregerade vet vi. Att skillnader i inkomst och levnadsstandard ökar och att klyftorna mellan dem som har mycket och dem som har lite blir allt djupare, är heller ingen nyhet. Men vad händer när segregationen når våra barns drömmar? När det som ett barn önskar inte ens kan uttryckas av ett annat? Med upplevelseindustrins och barnkalasbolags ivriga hjälp dras ännu en tydlig gräns mellan de familjer som har mindre och de som har mer.

De bidragsansökningar som kommer in till Majblomman handlar om hundralappar till barnkläder, om nödvändigheter för att hänga med i skolan och ha en meningsfull fritid. Ibland kontaktar man oss för att kunna ge sitt barn en födelsedagspresent, eller ordna ett kalas. De tusentals barnhushåll som vänder sig till Majblomman har inte en krona över, utan kämpar varje månad för att få ekonomin att gå ihop. För dessa familjer finns discobowling eller studsmattekalas inte ens på kartan. De drömmer om ett liv för sina barn där familjens ekonomiska utsatthet inte ska påverka barnets möjligheter till umgänge med vänner eller till goda resultat i skolan. De önskar en ljus framtid och kämpar för att ge den till sina barn.

Det gör oss djupt bekymrade att barnkalas blir allt viktigare för serviceföretag. De många dyra tillställningarna bidrar till att vidga klyftan mellan våra barn. Många av de ungar vi möter är smärtsamt medvetna om hemmets ekonomiska begränsningar. Det kan visa sig genom att man tackar nej till kalas utan att ens visa inbjudan hemma, eftersom man vet att det varken finns pengar till att köpa present eller att bjuda igen. Samtidigt bjuder andra barn in till leklandskalas för tusentals kronor. Industrin som livnär sig på barns önskningar och förhoppningar kring födelsedagen gör skillnaden mellan dem som har och dem som saknar än mer plågsam.

Majblomman vill se den upplevelseindustri som riktas mot barn ta ansvar för de processer som verksamheten göder och gör vinst på. Den prisbild som har växt fram de senaste åren innebär astronomiska summor även för en familj som inte lever med risk för att hamna i fattigdom. Skapa gärna upplevelser som barn kan längta till och önska sig men gör det i så fall också möjligt för drömmarna att gå i uppfyllelse, för alla. Vi vill se branschen ta hänsyn till hela barnperspektivet, på riktigt.

Vi vill också vädja till föräldrar att reflektera över den spiral som barnkalas har hamnat i. Trenden är bara en bland många som säkert i grund och botten handlar om en kärlek till barnet och en önskan om att göra barnet väl. Men de konsekvenser som en förstärkt ojämlikhet och ytterligare segregation mellan barn kan få gagnar inte någon, minst av allt barnen.

Det är valår och många politiker önskar sig röster och politiska poäng. Majblomman går till val på alla barns rätt till jämlika villkor. På alla barns lika rätt att önska sig precis vad som helst och tro att det kan slå in.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.