Debatt
Budget 2019
16 april 2019 kl 19:00

”Barn och äldre får betala för januariprojektet”

Notan för januarisamarbetet har hittills barn och äldre fått plocka upp. Det är illavarslande när regeringen och dess samarbetspartier naggar på välfärden för att få ihop sin budget.

Det här är en opinionstext

Budgetförhandlingar kräver hårt arbete och god samarbetsvilja för att lyckas göra tuffa prioriteringar, hålla ihop helheten och samtidigt få alla parter hyggligt nöjda. I Alliansens förhandlingar klarade vi det för att vi hade en gemensam grunduppfattning om samhällsproblemen och lösningarna på dem – en tydlig inriktning för politiken och dessutom ett stort förtroende för varandra.

Detsamma kan man inte säga om januariprojektet, vilket framgår redan i 73-punktsprogrammet. Partimärkta reformer som man tvingat på varandra och som spretar åt olika håll – och inget av de fyra inblandade partierna vill ta ansvar för helheten. Vid frågor om värnskatten svär sig S och MP fria från ansvar, och vid frågor om varför C och L bytt uppfattning om byggsubventioner blir det svårt att svara. En påtvingad (förvisso självpåtvingad) gemenskap resulterar tyvärr inte i ett gott ledarskap för Sverige.

Tvärtom riskerar bristen på ett gemensamt projekt göra januaripartierna till en utgiftskoalition. När ingen sammansvetsande idé för politiken finns, måste alla parter framhäva sina egna agendor – och resultatet blir att hårdprioriteringarna uteblir. Förutom spretigt och otydligt riskerar detta också att bli kostsamt.

Notan för januarisamarbetet har hittills barn och äldre fått plocka upp. Det är illavarslande. I den första gemensamma budgeten blev det smärtsamt tydligt att när siffrorna inte går ihop sista förhandlingsnatten, då naggar man välfärden i kanten – till förmån för ineffektiva företagsåtgärder, momssänkta naturguider och gratis inträde för vuxna till fjorton storstadsmuséer.

Satsningar ämnade att förebygga ungas psykiska ohälsa används till exempel som finansiering. Vi vet att möjligheten att aktivera sig och bygga nätverk i föreningslivet har positiv inverkan på barns fysiska och psykiska hälsa. Därför beslutade riksdagen att återinföra fritidspengen till ekonomiskt utsatta familjer med begränsade möjligheter att betala för att barnen ska kunna spela fotboll eller gå i kulturskola. Men regeringen stryker nu dessa 50 miljoner.

Även 75 miljoner som skulle gått till att bygga ut föräldrastödsprogram i fler kommuner tas bort – trots att Folkhälsomyndigheten visat på stora vinster av dessa program när föräldrarnas oumbärliga roll i barnens liv stärks. Goda och nära relationer mellan barn och föräldrar är ett motgift mot den ökande psykiska ohälsa vi ser i samhället.

Psykiatrin får också fungera som finansieringskälla. Anslaget minskas med 90 miljoner för att finansiera ett kapitaltillskott till ett statligt bolag. Bara en månad innan budgeten lades fram satt socialministern Lena Hallengren (S) i SVT Agenda och försökte förklara varför endast ett fåtal landsting lever upp till målen för barn- och ungdomspsykiatrin.

Äldreomsorgen har också blivit en utväg för att få budgeten att gå ihop. 330 miljoner avsatta till att öka det sociala innehållet i äldreomsorgen, få fram fler äldreboendeplatser, förbättra personalkontinuiteten och möjliggöra mer träning för äldre ströks med ett pennstreck. Det är allvarligt, men inte så förvånande, då 73-punktsprogrammet innehåller mycket lite om äldreomsorgen och äldreboendebristen inte nämns alls. De äldre verkar inte ha någon som talar för dem vid förhandlingsbordet. Argumenten att det är svårt att nu kunna använda pengarna under året är anmärkningsvärt svaga – sitter man på händerna i fyra månader, så blir det svårare att genomföra reformer.

I och med vårändringsbudgeten har januaripartierna visat korten – olika agendor ska tillgodoses, ingen vill ta ansvar för helheten och välfärden är det man naggar på när det blir svårt att få ihop det.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.