En hjärnskada anses förvärvad då den uppstått efter nyföddhetsperioden. Traumatiska skador uppstår vid slag mot huvudet eller häftiga lägesförändringar vid fall eller trafikolyckor. Varje år får cirka 3 600 barn en traumatisk hjärnskada, 240 av dem är svåra, resten vad vi ofta kallar hjärnskakning.
Huvudskador är en av de vanligaste orsakerna till akutsjukvård för barn och unga. Årligen drabbas 700-800 barn av hjärnskador relaterade till drunkningstillbud, hjärn- och hjärnhinneflammation efter exempelvis TBE. Därutöver drabbas ett antal barn av exempelvis hjärntumörer eller stroke. Spännvidden mellan de lättaste och de svåraste hjärnskadorna är stor. De flesta barn med hjärnskakning återhämtar sig inom de första veckorna. En del får kognitiva problem som kvarstår betydligt längre och som kan ge konsekvenser först när barnet blivit äldre och kraven ökar i skolan.
Konsekvenser av hjärnskakning diskuteras ofta inom sporten, men behöver också uppmärksammas i skolan. I skolan finns generellt ett stort behov av ökad kompetens kring konsekvenser av förvärvad hjärnskada. Kognitiva svårigheter kan exempelvis vara inlärningsproblem, svårigheter att hantera information, fokusera och följa instruktioner. ”Hjärntrötthet” är vanligt och gör att orken plötsligt tar slut. Ofta förväxlas det med ovilja eller lathet. Elever som har svårt att snabbt plocka fram fakta från minnet kan ses som okunniga, eftersom de ofta är tysta under lektionerna.
Pedagoger behöver stöd i att utforma undervisningen på ett sätt som främjar läkning av hjärnskadan och underlättar inlärning. Beroende på var i landet man bor varierar rutinerna för överföring från hälso- och sjukvården till skolan. Det leder till en icke likvärdig skola. Därför behöver Specialpedagogiska skolmyndighetens rådgivare nyttjas i större utsträckning för att ge information om effekterna av hjärnskada och handledning i pedagogiska metoder.
Sjukhuslärarnas uppdrag behöver också vidgas till att tillgodose behovet av samordning vid återgång till hemskolan. Vårdtiderna för inneliggande patienter blir allt kortare och mycket rehabilitering sker utanför sjukhuset. En viktig del blir därför att följa eleven ut i hemskolan och stötta pedagoger som inte har erfarenhet av elever med förvärvad hjärnskada.
Det behövs även en skolbaserad landstingsfinansierad undervisning. Barn och unga som är för friska för att vara kvar på sjukhuset men för sjuka för att återgå till skolan bör få en skolbaserad rehabilitering. Verksamheten bör inkludera övergång till hemskolan. Elevhälsans uppdrag behöver också förtydligas och stärks så att rutiner för överföring från hälso- och sjukvård till skolan blir mer enhetliga över landet.
Ett nationellt kompetenscentrum för förvärvad hjärnskada som samlar in och sprider evidensbaserad kunskap skulle skapa förutsättningar för ”En likvärdig vård och skola”. Det ger möjlighet att utveckla utbildningsprogram, ge råd och stöd till olika aktörer samt barn och familjer. Det ger möjligheter att arbeta för en evidensbaserad skola genom att öka kunskapen kring målgruppens behov och effekter av stöd. Detta är viktigt i ett samhällsperspektiv, då barn med förvärvad hjärnskada är i riskzonen för bestående funktionsnedsättning.
Inom Modellprojektet har ett 60-tal personer från olika professioner arbetat tillsammans med personer med egen erfarenhet och intresseorganisationer med att samla in och analysera data från vetenskaplig litteratur, kliniska studier, rapporter från myndigheter och beskrivningar från personer med hjärnskada. Arbetet presenteras i sju rapporter samt en sammanfattning av rekommendationer och förslag. Projektet drivs av Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft och Personskadeförbundet RTP med medel från Arvsfonden.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
