Debatt
Barnäktenskap
26 juni 2017 kl 13:37

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Barn har rätt till sommarlov utan tvångsäktenskap

Tjejer och killar som riskerar att utsättas för tvångsäktenskap behöver känna till sina rättigheter och dessutom veta vart de kan vända sig för att få hjälp. Stockholms stad har antagit ett program mot hedersrelaterat våld och förtryck som jag hoppas kan inspirera fler kommuner i Sverige. 

Det här är en opinionstext

Det borde vara en självklarhet för varje människa att få välja om eller med vem de gifter sig. Men för alltför många unga tjejer är äktenskapet i stället präglat av tvång och våldtäkt.

Enligt en kartläggning som gjordes av Ungdomsstyrelsen 2009 uppskattades det att cirka 70 000 personer i åldern 16-25 år levde under förhållanden där deras val av partner begränsades. Och 8 500 personer var oroliga över att inte kunna få bestämma vem de skulle gifta sig med.

Nu har dessa siffror några år på nacken men det är svårt att tänka sig att en stor förbättring har skett. Under sommarlovet ökar risken att utsättas för tvångsäktenskap och vi vet att det finns framförallt unga tjejer, men även pojkar, som går runt med en klump i magen av oro för att tvingas in i ett äktenskap när skolan stängt.

Därför arrangerades en affischkampanj mot tvångsäktenskap i Stockholms läns skolor innan skolorna stängdes. Affischerna, som har tagits fram av det länsövergripande resurscentrumet mot hedersrelaterat våld och förtryck Origo, informerade om att tvångsäktenskap är olagligt och vart ungdomar kan vända sig för att få hjälp.

Ska vi öka möjligheterna att ge stöd till unga personer som riskerar att giftas bort mot sin vilja behöver vi nå ut till dem i ett tidigt skede. Tjejer och killar som riskerar att utsättas för tvångsäktenskap behöver känna till sina rättigheter och dessutom veta vart de kan vända sig för att få hjälp. Vi kan aldrig acceptera att människor inte har makten över sina egna liv. Därför hoppas jag att fler kommuner i Sverige kan inspireras av arbetet i Stockholm.

Ett viktigt steg framåt för Stockholms stad är vårt nya program mot våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är första gången som staden har antagit ett program mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Arbetet med att implementera programmet pågår just nu, och en bärande del i detta är utbildning av stadens medarbetare. Det är oerhört viktigt att socialsekreterare, lärare, fritidspersonal och andra medarbetare har kunskapen och verktygen för att agera mot hedersrelaterat våld och förtryck och ge stöd till dem som drabbats.

Utöver utbildning av stadens medarbetare måste vi också arbeta med själva strukturerna och normerna eftersom vi vet att normer påverkar förekomsten av våld. Det är ett långsiktigt och svårt arbete, men inte alls omöjligt. För inte så länge sedan tyckte människor i vårt land att det var okej att slå ett barn, men det är inte många som tycker det idag. Vi kan förändra normer och värderingar. Och jag är övertygad om att vi kan sätta stop för hederskulturen också. Men dessa frågor behöver diskuteras och lyftas mer.

Vi har unga människor i Sverige som lever under ständig kontroll, inte bara i hemmet utan även i skolan och på fritiden. De här ungdomarna har inte makten över sina egna liv och ingen frizon i livet. För att ta reda på hur det hedersrelaterade förtrycket ser ut idag ska vi därför göra en ny kartläggning tillsammans med Göteborg och Malmö. Det är oerhört positivt att vi kan samarbeta mellan kommunerna för att komma åt hedersproblematiken.

Som ett minimum borde alla kommuner i Sverige ha ett program för dessa frågor där utbildning ingår och regionerna borde inrätta länsövergripande resurscentrum. Då kan vi också se till att kampanjer mot tvångsäktenskap och akutboenden finns i hela Sverige.

Att leva ett liv fritt från hedersrelaterat våld och förtryck är en fråga om individens frihet, det är en jämställdhetsfråga och det är en fråga om mänskliga rättigheter. Ingen ska behöva känna sig begränsad i hur man väljer att leva sitt liv. Därför är kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck så viktig.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.