Socialtjänsten är samhällets yttersta skyddsnät för utsatta barn, unga och deras familjer. Att arbeta som socialsekreterare ställer stora krav på kunskaper om riskbedömningar, samtalsmetodik, utredningsmetodik och lagtillämpning. När det handlar om utsatta barn kan kvaliteteten i socialsekreterarnas arbete i värsta fall vara en fråga om liv eller död.
Nu verkar regeringen, efter påtryckningar från bland andra SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, vara på väg att smyga igenom en nedmontering av utbildningskraven för socialsekreterarna som arbetar med myndighetsutövning inom den sociala barn- och ungdomsvården. Socialdepartementet har tagit initiativ till en förändring av de föreskrifter som Socialstyrelsen ger ut och det är djupt oroväckande.
Hittills har barn-, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér på ett bra sätt varit drivande i det utvecklingsarbete som pågår kring socialtjänsten. Nu riskerar hon att bli den minister som i stället urholkar rättssäkerhet och kvalitet i den sociala barn- och ungdomsvården. Men det finns fortfarande tid att backa. Ta den chansen, Åsa Regnér.
Det råder inget tvivel om att problemen inom socialtjänsten är omfattande. Som en följd av stora brister i arbetsmiljön med orimligt hög arbetsbelastning och därtill en lönesättning som inte på något sätt premierar kompetens och erfarenhet har erfarna socialsekreterare sökt sig till andra arbetsplatser.
De har ersatts av nyexaminerade som blir lämnade ensamma med en omöjlig arbetsbörda där de ska hantera svåra, komplicerade frågor utan ordentlig introduktion och utan erfarna kolleger att ta stöd hos. Resultatet blir skrämmande höga sjukskrivningstal och ibland rena massflykten från verksamheten. Att rekrytera nya medarbetare har blivit svårare och svårare och är nu näst intill omöjligt på många håll.
Som en ”lösning” har SKL lanserat förslaget att införa en dispens från kravet på socionomexamen eller annan relevant högskoleexamen så att kommunerna i stället kan anställa personal ”med lämplig kompetens och erfarenhet”. Att regeringen nu av allt att döma är på väg att genomföra den beställningen är ett svek mot de svagaste grupperna i samhället.
Sänkta utbildningskrav är ingen lösning på de arbetsmiljöproblem som leder till sjukskrivningar och personalflykt från verksamheterna. Det som krävs är att kommunerna skärper sig som arbetsgivare och erbjuder rimliga arbetsvillkor. Bemanningen måste anpassas efter arbetsbördan.
Det måste finnas mentorer för nyanställda, administrativt stöd och närvarande chefer. Erfarenhet och yrkesutveckling måste premieras, specialisttjänster inrättas och lönespridningen öka. Det är orimligt att socialsekreterare med tjugo år eller mer i yrket bara tjänar några tusenlappar mer i månaden än de som är nya i yrket. Att det är så visade vi nyligen i en rapport med en analys baserad på Akademikerförbundet SSR:s löneenkät för 2015.
Dessutom väntar vi fortfarande på en precisering av hur valideringen ska gå till för dem som saknar socionomexamen men har arbetat länge i den sociala barn- och ungdomsvården. Det är ett arbete som borde ha högsta prioritet i regeringskansliet.
Det är delvis ett långsiktigt arbete för att vända utvecklingen i socialtjänsten, desto viktigare att det inleds nu. De politiskt ansvariga i kommunerna kan agera omedelbart, genom att visa att de satsar på socialtjänsten.
De kommuner som gör klart att de står fast vid kompetenskraven kommer också att positionera sig som attraktiva arbetsgivare. Kvaliteten, rättssäkerheten och kompetensen i socialtjänsten måste stärkas, inte undermineras. Allt annat är ovärdigt ett välfärdssamhälle.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
