Debatt
Jämställdhet
3 november 2019 kl 05:10

Avliva myten om den kvinnliga förebilden

Påståendet att det inte finns tillräckligt med kvinnliga förebilder har blivit en floskel som sprids vidare okritiskt och skadar mer än hjälper, skriver Josefin Utas, ingenjör och samhällsdebattör.

Det här är en opinionstext

”Det saknas kvinnliga förebilder” hörs överallt i samhället i dag: inom politiken, inom idrotten, i arbetslivet och så vidare. Nu senast var det i samband med offentliggörandet av nobelpristagarna i kemi, fysik och medicin, vilka förstås ansågs ha fel kön.

Påståendet att det inte finns tillräckligt med kvinnliga förebilder har blivit en floskel som okritiskt sprids vidare och skadar mer än den hjälper.

Det fanns en tid när kvinnor aktivt hindrades från att delta i olika delar av samhället, men i dag ser det helt annorlunda ut. Kvinnor finns i alla samhällssektorer, även på ledande positioner. Kvinnor är styrelseproffs, tjänar massor med pengar, är rektorer på universitet eller ministrar. De utbildar sig till jurister, läkare, forskare, kör lastbil och så vidare. Visserligen i olika andelar på olika ställen, men detsamma gäller män inom olika sektorer.

Avsaknaden av kvinnliga förebilder sägs avskräcka och hindra rekryteringen till yrket eller området. Men om samhällets tusentals kvinnor som är verksamma överallt på olika poster och roller i samhället inte utgör tillräckligt med förebilder, vad är det då som behövs? Kvinnor på alla poster överallt? Lägg till att hela världens information numera finns att tillgå på nätet för den som vill. Det går helt enkelt inte att med fog påstå att det saknas kvinnliga förebilder.

En högst relevant fråga att ställa i sammanhanget är också varför kvinnor inte skulle kunna ha män som förebilder – också? Det kan de självklart ha, precis som män kan ha kvinnor som förebilder.

Mitt eget val av utbildning kom sig utav inspiration från exempelvis Alexander Fleming, som upptäckte penicillinet, och astronomer som Tycho Brahe. Att jag inte skulle kunna ha dessa som förebilder för att de var män, den tanken slog mig aldrig och ingen tutade heller i mig att det var så.

Visst tyckte jag att nobelpristagaren Marie Curie verkade cool, men det var inte på grund av henne jag valde att läsa en civilingenjörsutbildning inom kemiteknik. Det berodde på allt spännande inom de naturvetenskapliga ämnena som triggade min nyfikenhet och vilja att förstå saker.

Kvinnor må gilla att kolla in andra kvinnor i till exempel skvallerblaskor, men det betyder inte att de bör sikta på att bli som dem och göra det som de gör. Om någon väljer en utbildning eller ett yrke enbart utifrån att de sett en inspirerande person med samma kön som dem, kan man snarare ifrågasätta om de verkligen har valt på rätt premisser.

Oavsett om det är på arbetsplatsen, i en förening eller inom en idrott handlar själva verksamheten, jobbet eller rollen, om konkreta saker. Antingen har man dragningskraft till eller fallenhet för att utföra det – eller så har man inte det.

Antingen kan man tänka sig att lägga massor med tid på det – eller så inte. Förebilder kan inspirera att testa något nytt eller ta steget, men kan aldrig ensamt övertyga någon som inte redan har en inneboende grogrund för det.

Att påstå att det saknas kvinnliga förebilder har blivit ett billigt sätt att känna sig bra och posera med att man står på de svagas sida. Men kvinnor är inte svaga.

Att kvinnor måste bäras fram av andra baseras på synen på kvinnor som svaga och osäkra, samma gamla syn som hindrat dem tidigare i historien. Synen att kvinnor förutsätts följa vad andra gör och tycker att de borde välja i livet, inte utifrån eget intresse och vilja, är inte något som gynnar kvinnor.

Samhället kan och bör eliminera hinder för kvinnor, precis som för människor i övrigt. Däremot måste kvinnor alltid ha ett eget ansvar att välja det hon vill. Ibland blir det rätt – ibland blir det fel. Precis som när män väljer. Det ansvaret kommer inte ens tusentals fantastiska förebilder kunna rädda dem ifrån.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.