Debatt
Snöröjning
30 januari 2020 kl 17:45

Även på landsbygden behövs snöröjning, Eneroth

Begränsad framkomlighet på grund av snö är ett stort problem, oavsett om det sker i Stockholm eller i Västerbottens inland. Därför är det beklagligt att infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) bagatelliserar vägföreningars möjlighet att köpa in snöröjning på enskilda vägar, skriver riksdagsledamoten Helena Lindahl (C).

Det här är en opinionstext

Helena Lindahl
riksdagsledamot (C), Västerbotten

Även om snön lyser med sin frånvaro i Stockholm just den här vintern så innebär det inte att det är snöfritt i resten av landet, vilket tyvärr verkar vara utgångspunkten för många makthavare – inte minst infrastrukturminister Tomas Eneroth (S).

Vi som bor i norrlänen har lätt att dra på mungiporna när det snöar i huvudstaden och nyhetsrapporteringen runt en så trivial sak som att det kommer snö i vinterland fullkomligen exploderar.

Men, det sätter fingret på någonting viktigt – betydelsen av framkomlighet.

Inställda avgångar på Arlanda, försenade arbetspendlare på grund av tågstrul eller människor som sitter fast i evighetslånga bilköer är ett problem när det händer. Det är samhällsekonomiskt kostsamt och ställer av förklarliga skäl till med oreda i människors livspussel.

Därför är det helt i sin ordning att dessa problem uppmärksammas och bereds ett brett allmänintresse, då stora volymer av människor påverkas negativt. Dålig framkomlighet är ett elände och därför är det lätt att känna sympati med den som drabbas. Dessutom innebär uppmärksamheten att eventuella fel, brister och problem kan identifieras och hanteras.

Med det sagt: Framkomlighetsproblem till följd av snöfall är ett helt annat odjur på landsbygden. I norrlänen kan snön vräka ner vecka ut och vecka in på enskilda vägar där vägföreningarna sedan åtminstone tre vintrar har fått möjligheten till snöröjning bortbyråkratiserad.

Sedan Trafikverket började GPS-positionera entreprenörer och följer deras tidshållning under hot om saftiga viten vid förseningar har kartan ritats om. Entreprenörerna vågar helt enkelt inte ta på sig ”småjobb” på enskilda vägar eftersom intäkten är ringa i relation till risken att köra fast och tvingas öppna plånboken för myndighetens viteskassa.

Byråkratin har på den vägen manipulerat marknaden till fördel för ”den stora statliga upphandlaren” och följden blir att vägföreningarna tvingas välja mellan att betala stora överpriser eller försöka klara sig utan snöröjning efter bästa förmåga.

De drabbade områdena riskerar därmed att skäras av från omvärlden under snörika perioder och eftersom dessa inte är speciellt sällsynta i norra Sverige så utgör det ett stort problem. Bara risken att polis, ambulans, brandkår eller hemtjänst kanske inte tar sig fram är oroande.

Därför är begränsad framkomlighet ett stort problem, oavsett om det sker i Stockholm eller i Västerbottens inland.

Tyvärr förefaller inte infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) hålla med. När jag ställde en interpellation om just denna fråga till ministern valde han att förminska problemet och i praktiken göra gällande att det knappt är ett problem. Svaret baserades på att människor inte i tillräckligt stor utsträckning ringt till Trafikverket.

Det är i sammanhanget värt att påpeka att människorna i de berörda vägföreningarna under åtminstone tre vintrars tid offentligt påpekat problemet i olika former utan att få gehör. Att människor i stor skara skulle se en poäng i att ringa till Trafikverket och påtala ett problem som såväl myndigheten som ministern sedan länge känner till framstår inte som helt rationellt.

Att ministern anser att problemet är en marginalföreteelse rimmar också illa med att han utlovat att lösa problemet. Först efter tre vintrar har Eneroth kommit till skott och kallat inblandade parter till ett dialogmöte.

Det bär inte givetvis inte logikens prägel – det går inte ihop att jobba med en problembild som man i praktiken förnekat förekomsten av. Ministern har helt enkelt inte tagit landsbygdens framkomlighetsutmaningar på allvar och det är beklagligt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 30 januari 2020 kl 17:45
Uppdaterad: 31 januari 2020 kl 11:52

Skribent

Helena Lindahl
riksdagsledamot (C), Västerbotten