Kontantfrågan har äntligen vind i seglen. Folkopinionen har lyckats få beslutsfattare att förstå hur viktigt det är att vi har kvar kontanterna av en rad skäl.
Vi har i dagarna fått se ett lagförslag som innebär att våra stora banker åläggs att hantera kontanter. Vi har också sedan tidigare en dom från högsta förvaltningsdomstolen som säger att offentliga organisationer inte kan neka medborgare att betala med kontanter, med hänvisning till att de är giltiga betalmedel enligt riksbankslagen.
Samtidigt ser vi gång på gång prov på myndigheter och offentliga verksamheter som ”gör avsteg från regelverket” som de själva brukar uttrycka det. Eller helt fräckt bryter mot lagen, som det ju heter på klarspråk.
Landstinget Jönköping är ett färskt exempel. Där menar man att högsta förvaltningsdomstolens dom visserligen gäller, men att man ändå inte borde behöva gå så långt som att ta emot kontanter på alla vårdinrättningar. Själva tycker de att de har en god spridning på platser där de tar emot kontanter. Därför struntar Jönköpings landsting i praktiken i vad högsta förvaltningsdomstolen säger.
Detta har retat upp människor, och flera har också JO-anmält landstingets agerande. För det spelar ju ingen roll om en annan vårdcentral som ligger relativt geografiskt nära tar emot kontanter om den egna vårdcentralen inte gör det. JO konstaterar att högsta domstolens dom ligger fast, men funderar samtidigt på om man med tanke på våra tondöva myndigheter inte skulle behöva reglera betalningen av vårdavgifterna i någon form, en fråga JO skickar vidare till Socialdepartementet.
Samtidigt har Riksbanken vänt sig till riksdagen med en ett förslag att utreda vad som enligt deras mening är ett legalt betalmedel. Jag tolkar det som ett tecken på att Riksbanken oroas över kontanternas svaga position.
För mig och många andra borde svaret vara glasklart, nämligen att ett legalt betalmedel är ett betalmedel man kan handla med. Men, om det till äventyrs finns någon som kan ha en annan uppfattning är det bra att Riksbanken kan få saken utrett en gång för alla.
Det bästa vår socialminister Lena Hallengren (S) kan göra är därför att puffa på finansmarknadsminister Per Bolund (MP) och se till att han får fart på utredningen. För när den presenteras kommer frågan på ett naturligt sätt att få sin lösning.
Själv tycker jag att landstingets agerande är beklämmande. Tyvärr är de i gott sällskap av andra offentliga verksamheter, från bilprovningar, vårdinrättningar, parkeringsbolag och andra som slirar och fifflar i systemet genom att i realiteten plocka bort möjligheten att kunna använda kontanter på det sätt som var högsta förvaltningsdomstolens mening.
Innan vi har definitionen klar vad som menas med ett legalt betalmedel är min uppfattning att offentliga verksamheter bör hålla sig för goda för att utarma systemet och i stället hålla sig till den lagstiftning som finns.
För vad blir annars effekten? Om inte ens våra myndigheter eller offentliga organisationer tycker att de behöver följa de regler som gäller, vad kan det få för effekt på moralen att följa regelverk bland övriga – företag, organisationer och vanliga människor i landet?
Se där en fråga för våra beslutsfattare att fundera på i sommar.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
