Debatt
Bostäder
28 maj 2020 kl 19:05

Även fastigheter på landsbygden har ett värde

En orimlig fiktiv värdering av hyresfastigheter utifrån en lagstiftning utformad för en marknad som inte existerar på landsbygden skapar ett underskott i det kommunala fastighetsbolaget. Underskottet får återverkningar på kommunens resultat, vilket gör att resurserna till vård, skola, och omsorg måste minskas, skriver Erik Lövgren (S) kso i Ånge

Det här är en opinionstext

Erik Lövgren
kommunstyrelsens ordförande (S) Ånge

Vi sitter i detta nu och hanterar coronafrågorna med full kraft. Runt om kring pågår verksamheten som vanligt, dock reducerad på grund av kraftansträngningen, men det rullar på. Vår revison, och alla andra 289 kommuners revison, arbetar och funderar hur ord ska läggas och om anmärkningar ska ges för att kommunfullmäktiges mål inte nås.

Inom ett område är det extra intressant. Kommunala bostadsbolag och tvingande nedskrivningar av bostadsvärden med hänvisning till marknadsvärdet. I vår kommun och alla kommuner där befolkningsutvecklingen inte gått upp, en majoritet faktiskt, finns en väldigt svag marknad för hyreslägenheter. Det gäller även angränsande orter till mer befolkningstäta städer.

Historiskt har Ånge, med många flera, fått hjälp av staten via bostadsakuten att riva hus som inte bedömdes behövas. Det arbetet fortsätter, inte med staten i ryggen, men vi måste förhålla oss till en ekonomisk verklighet. Det är jobbigt, men det är inte huvudproblemet.

Värdet på ett hyreshus bedöms utifrån vad man en gång hade för produktionskostnad och därefter avskrivit år för år.  Sålunda finns det ett värde på de hyreshus vårt fastighetsbolag äger och vars lån kommunen gått i borgen för. En mycket låg risk för investerare och samhället i stort.

Tyvärr ser verkligheten inte ut så. Vårt fastighetsbolag måste göra extra stora nedskrivningar, på grund av det omgivande marknadsläget. Eftersom byggkranarna inte står som spön i backen och inflyttningen är bra, men inte stor, är värderingsbedömningen att det ska skrivas ned.

I likhet med andra kommuner så är många av bostadsfastigheterna från 60 och 70-talet i behov av renoveringar, exempelvis byte av stammar för vatten och avlopp och övriga anpassningar till dagens standard.

I kommuner med större tillväxt kan detta göras som investeringar och betalas på 30 år men i Ånge (och många med oss) måste vi betala av det här direkt, alternativt som en investering och sedan tvingas till en direktavskrivning (samma årliga resultatpåverkan). På grund av detta kan vi bli tvingade att avstå från de här åtgärderna, vilka är nödvändiga för att lägenheter ska vara tillräckligt attraktiva för att locka hyresgäster och naturligtvis för att inte bygga en underhållsskuld.

Konsekvensen är att det skapar ett underskott i det kommunala bolaget, som får återverkningar på kommunens resultat, vilket i sin tur inte klarar god ekonomisk hushållning, vilket gör att resurserna till vård, skola, och omsorg måste minskas.

Allt för en orimlig fiktiv värdering av hyresfastigheter, utifrån en lagstiftning utformad för en marknad som inte existerar på landsbygden. Nuvarande system hämmar utvecklingen i kommuner med minskande befolkning och svag bostadsmarknad.

Detta tarvar en lagstiftningsförändring och det fort.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 28 maj 2020 kl 19:05
Uppdaterad: 28 maj 2020 kl 19:00

Skribent

Erik Lövgren
kommunstyrelsens ordförande (S) Ånge