”Attityden mot äldre i arbetslivet är mossig”

En av tio i den äldre arbetskraften har varit med om att någon sökt påverka dem att gå i pension. Oftast är det då arbetsgivaren som uppmanat till pension följt av kollegor och myndigheter. 

Nästan hälften känner någon som gått i pension tidigare än vad de själva önskat, det vill säga ofrivillig pension.

Det är dessutom en utbredd uppfattning bland seniorer i Sverige, att fördomar mot äldre är vanliga på arbetsmarknaden. 

Ovanstående är hämtat från en färsk undersökning utförd av AMF i samarbete med Demoskop. Stämmer dessa resultat - många andra samtida iakttagelser talar för det - så visar de att något gått väldigt snett i synen på äldre människor. Alldeles käpprätt åt skogen faktiskt!

Sverige står på många områden inför allvarliga utmaningar. De ekonomiska påfrestningarna på samhället kommer att bli mycket stora för att freda oss mot inre och yttre säkerhetshot och för att säkra den välfärd som vi kommit att ta för given. 

Då duger det inte att korta ned på arbetslivet. 

I dagens svenska samhälle förväntas vi arbeta tills vi är minst 65 år. Förre statsministern Fredrik Reinfeldt ansåg – med blick på den demografiska och ekonomiska utvecklingen – att vi borde knega på tills vi hunnit bli 75 år. Och däri hade han nog rätt, generellt sett. Särskilt som många - efter åratal av yrkesförberedande studier - inte börjar sitt arbetsliv förrän de närmar sig 30-årsåldern.

Hur kan någon tro att ett så förkortat arbetsliv ändå ska ge samma pensionsnivåer som tidigare generationer uppnått, tillräcklig goda för att leva på i ytterligare kanske två à tre decennier?

Hur kan privata och offentliga arbetsgivare så krasst och kortsynt bortse från den ackumulerade livs- och yrkeserfarenhet som deras äldre anställda besitter? Varför göra sig av med denna resurs genom försåtliga inviter om tidig pensionering istället för att erbjuda fortbildning och anpassning till nya uppgifter på arbetsplatsen? 

I AMF-undersökningen påminns läsaren också om att föreställningen om att äldre tar arbeten från yngre samt att äldre bör lämna plats åt yngre på arbetsmarknaden alltjämt är vanlig. Och ändå - ekonomisk forskning har visat, att detta är en missuppfattning. Äldre är inte utbytbara mot yngre på arbetsmarknaden.

I många andra länder värderas äldre medmänniskors livs- och yrkeserfarenhet tungt och tas ofta tillvara både i arbetslivet och i det privata. 

Vid presentationen av Kristdemokraternas höstbudgetmotion skrev Ebba Busch Thor och Jakob Forssmed i DN följande: ”Svensk politik förmedlar idag i alltför stor utsträckning att människor som passerat 65 inte har något mer att bidra med till samhället och inte har samma behov av valfrihet som andra.”

I partiets budgetförslag för 2017 - med rejäla reformsatsningar för Sveriges äldre - ingår därför bland annat både ett förhöjt jobbskatteavdrag för att göra det mer lönsamt att arbeta ytterligare år och ett avskaffande av den särskilda löneskatten för äldre så att arbetsgivare kan behålla äldre anställda, eller anställa äldre, till en lägre kostnad.

Sverige, ett land med en åldrande befolkning och där allt fler lever allt längre och många med bibehållen hälsa och arbetskapacitet längre upp i åren, måste mycket bättre ta vara på sina mänskliga resurser. Att inte se varje människas förmåga förmedlar en skev syn på människan. Att inte bättre ta tillvara seniorers möjlighet att bidra kommer dessutom att stå samhället dyrt.

De äldre i arbetskraften ska uppvärderas för sina erfarenheter och kunskaper, och de ska både tillåtas och uppmuntras att fortsätta ett aktivt arbets- och samhällsliv så länge de själva vill. Målet ska vara att varje person, oavsett ålder, får möjlighet att bidra efter förmåga. Då kan talet om allas lika värde bli mer än bara retorik.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.