Du är chef i en bransch där det är hög konkurrens om rätt kompetens. Det är riktigt tufft att hitta utbildad personal. Du vet att om du ska lyckas locka de bästa till din arbetsplats krävs flera saker: konkurrenskraftiga villkor, bra lön, god arbetsmiljö och spännande arbetsuppgifter. Du vet att du behöver utveckla arbetsplatsen, omfördela arbetsuppgifter, organisera och effektivisera så att medarbetare kan göra ett bra jobb, utvecklas och må bra.
Beskrivningen är egentligen inte märklig, det är så en fungerande arbetsmarknad måste se ut. Men i det här fallet har du som chef blivit fråntagen mandatet att löneförhandla när du hittar rätt kompetens till din arbetsplats, trots att du har ekonomiskt och organisatoriskt ansvar såväl över personal som elever och verksamhet.
Det här är verkligheten för rektorer och förskolechefer idag. Trots att vi har en akut lärarbrist, där konkurrensen om utbildade lärare till förskolor och skolor är stenhård, har flera kommuner infört regler för att stoppa att rektorer inom kommunen kan erbjuda högre lön än en annan skola eller förskola i kommunen. Flera skolledare vittnar också om fråntagen rätt att sätta lön på personal som kommer som sökande utanför den egna hemkommunen.
Flertalet skolledare måste be om lov hos en förvaltningschef på kommunen för att sätta varje ny lärarlön. Det systemet innebär att någon som inte träffat den nya medarbetaren, inte bedömt kompetensen, inte är chef på arbetsplatsen eller känner till dess behov ska avgöra lönevillkoren. Det är tidsödande, byråkratiskt och underminerande för både chefer och lärare i skolans värld.
Mandatet för skolledaren att styra den egna skolan eller förskolan blir vingklippt, och det sker i en situation där det redan är svårt att rekrytera lärare. För de chefer som arbetar på skolor eller förskolor med särskilda utmaningar blir det här extra påtagligt. De skickligaste lärarna måste vilja jobba på de skolor som behöver dem allra bäst. Skolledaren skall organisera och bygga för skolutveckling, då behöver vi tillit att skapa goda strukturer där lön är ett viktigt incitament.
Hör upp nu kommunpolitiker och förvaltningschefer! Att stoppa höjda löner och lönesättning kommer inte att lösa lärarbristen eller göra er till attraktiva lärararbetsgivare. Det ger inte heller skolledare de verktyg och förutsättningar som krävs för att utföra sitt komplexa uppdrag. Så ser vår arbetsmarknad helt enkelt inte ut.
Lägg krutet på det som gör att vi lärare och skolledare lockas av att komma till just er, och se till att vi väljer att stanna kvar och utvecklas. Istället för lönestopp bör Sveriges lärararbetsgivare visa tillit och satsa på sina chefer och lärare.
Lägg upp en medveten kompetensförsörjningsplan tillsammans med skolledare och lärare, satsa på rekryteringsstrategier som värnar och uppvärderar läraryrket och se till att er lönepolitik både lockar nya lärare och gör att de redan skickliga lärare och skolledare ni har stannar.
Så, ta inte bort mandat och ansvar från våra skolledare. Låt lärare vara lärare och skolledare vara skolledare. Avlasta vår tid, lita till vår kompetens och lyssna till professionen. Självklart ska det löna sig att vara lärare och skolledare. För att lösa lärarbristen måste kommuner och fristående skolkoncerner lägga all gemensam kraft på att göra lärarjobbet till ett attraktivt och lukrativt framtidsyrke. Bara så kan ni framtidssäkra ett gott ledarskap och se till att alla elever får mötas av behöriga och legitimerade lärare.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
