Barnkonventionen

Att göra Barnkonventionen till lag skadar Sverige

I en tid där demokratin redan knakar i fogarna, bör vi inte urholka den ytterligare genom att göra FN:s barnkonvention till svensk lag.

Från demokrati till juridik, så kan man sammanfatta konsekvenserna av regeringens förslag att göra FN:s barnkonvention till svensk lag. Den 13 juni röstar riksdagen i frågan. Medborgerlig samling beklagar att regeringen med flera partier inte förmår att se problemen med den mänskliga-rättigheter-inflation de driver på. Lagrådet har också avstyrkt förslaget. 

Barnkonventionen är en text som passar i flammande tal och seminarierum, inte i lagtext. Tredje artikelns första punkt lyder till exempel:

Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”

Det är så vagt formulerat att makten ges åt de jurister som ska tolka lagen. Inget blir kvar till demokratin och de ansvariga att besluta. Makten flyttas från politiken till juridiken. I en tid där demokratin redan knakar i fogarna, bör vi inte urholka den ytterligare.

Att göra Barnkonventionen till lag har stora ekonomiska konsekvenser. I princip förpliktar sig svenska staten att sätta alla barns bästa i främsta rummet, inte bara de som har svenskt medborgarskap. Ett barn är enligt konventionen en människa under arton år. Det spelar ingen roll om det handlar om kapabla sjuttonåringar som tagit sig hit runt halva jordklotet. Svenska myndigheter kommer framöver att vara skyldiga att låta deras rätt gå före till exempel pensionärers och glesbygdsbors rättigheter.

Det har utvecklats en närmast religiös vördnad för ”mänskliga rättigheter”, eller MR, som det brukar förkortas. Idén om så kallade negativa rättigheter, som frihet, äganderätt, säkerhet och motstånd mot förtryck, kom med de amerikanska och franska revolutionerna 1776 och 1789 och är oproblematiska. Men MR-rörelsens betoning av positiva rättigheter, det vill säga rätten till sådant som kostar pengar, fick egentligen inte fart förrän efter murens fall 1989. När alla ideologier tycktes döda, växte MR-ideologin fram som en gränslöshetens utopi där den enskilde garanterades ett drägligt liv av en hel katalog av rättigheter.

MR-ideologin erkänner inga målkonflikter. Med ekonomen Thomas Sowells ord söker den ”kosmisk rättvisa”. När jordiska regeringar försöker skapa kosmisk rättvisa kan resultatet bara bli godtycke, som drar undan mattan för demokratiska beslut. Det blir som med asylrätten, som man låtsas garantera, men som man sedan genom transportörsansvar, taggtråd och patrullbåtar försöker begränsa så gott det går för att hålla kaoset stången. Ett moget resonerande kring att använda begränsade resurser på det mest effektiva sättet är att föredra, både ur mänsklig och demokratisk synvinkel.

MR-ideologin tar bort fokus från det som verkligen kan flytta fram hela samhällets välstånd, till exempel en god ekonomisk politik. Hälsa, fattigdomsbekämpning, innovation och så vidare kan inte avgöras i domstol.

Det finns inga genvägar till ett välmående samhälle där barn eller andra kan garanteras trygghet och välstånd. Målet måste vara att få den gemensamma kakan att växa och att utveckla samhället genomtänkt och stegvis. Vi uppmanar därför riksdagspartierna att tänka om och sätta stopp för förslaget att göra Barnkonventionen till svensk lag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.