Funktionshinder

”Att begränsa rullstolstaxin är att begränsa våra liv”

Tänk dig att det skulle sättas en gräns för hur många gånger per år du får röra dig fritt utanför ditt hem. Precis det är vad som sker när Stockholms läns landsting nu vill begränsa antalet rullstolstaxiresor.

Tänk dig att det skulle sättas en gräns för hur många gånger per år du får röra dig fritt utanför ditt hem. En gräns för hur många gånger på ett år du kan titta på barnens fotbollsträning, ta en fika på stan, eller åka till motionspasset. När du har förbrukat dina resor är du fast i hemmet. Detta kan låta som ett scenario hämtat ur en dystopisk framtidsnovell. Men det är den verklighet som kan drabba flera tusentals resenärer i Stockholms län vid årsskiftet om Stockholms läns landsting inför den föreslagna begränsningen av antalet rullstolstaxiresor. 

För oss som har behov av rullstolstaxi är det här en fråga om frihet och en möjlighet att leva våra liv. Resorna används inte för att upprätthålla något lyxåkande, de används för att vi ska kunna ha en vardag så lik övrig befolkning som möjligt. Utan dem är det för många omöjligt att utföra vardagssysslor eller röra sig i samhället på ett sätt som andra tar för en självklarhet.

Stockholms läns landsting har föreslagit att antalet resor med rullstolstaxi ska begränsas till 500 per år. Det kan låta som många, men motsvarar mindre än fem tur- och returresor i veckan. Jämför det med om ett SL-kort hade samma begränsning, eller hur många gånger i veckan du lämnar hemmet. SL-kortet och Färdtjänstkortet har alltid haft samma pris, men trots det har rätten att resa inte varit likvärdig, den begränsning som nu införs är dessutom så snäv att om man gör en enda resa tur och retur om dagen så är resorna förbrukade redan i början av september.

Det blir direkt uppenbart att en sådan här begränsning betyder att vi med behov av rullstolstaxi ständigt måste överväga ”Kan jag åka och hälsa på min syster? Jag ska ju till tandläkaren imorgon.” En livssituation med konstant stress som inte är hälsosam eller hållbar. Vi i denna samhällsgrupp har fullt upp med att planera, prioritera, avstå och ha framförhållning. Media har redan börjat rapportera om bristande jämlikhet vad gäller det sämre hälsoläget. Det är sällan själva funktionshindret som ger ohälsa i vardagen – det är allt som läggs på oss för att klara sagda vardag som leder till ohälsa. Vi har också arbeten, är konsumenter och bidrar till skatteintäkterna.

Under senare år har vi sett att tillämpningen av LSS, som är en rättighetslagstiftning, har urholkats med allvarliga följder för många individer. Vi är mycket oroliga för att vår frihet och rättighet att kunna röra oss i samhället ska gå samma väg.

Den som letar i FN:s konvention för mänskliga rättigheter finner följande; ”- (att) underlätta personlig rörlighet för personer med funktionshinder på det sätt och vid den tid de själva väljer och till överkomlig kostnad - var och en har rätt att Fritt Förflytta Sig”. Sverige, och Stockholms län, har alltid hållit fanan högt när det gäller dessa rättigheter.

Så tänk till, ni politiker i Stockholms läns landsting! Gör konsekvensanalyser! Agera inte med kortsiktiga besparingar för ögonen, utan stanna upp och fundera över konsekvenserna av en begränsning av antalet resor med rullstolstaxi.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.