Arbetsförmedlingen

Återkommande felriktade reformer är AF:s problem

Alliansen vill ”genomföra den största reformen… sedan 1948” och privatisera matchningen av arbetssökande. Det är ett ”vallöfte” som nu upprepas som lösningen på en viktig samhällsfråga, men fortfarande utan en seriös problembeskrivning av arbetsmarknadspolitikens förutsättningar eller privatiseringens risker, skriver AF:s arbetsmarknadsanalytiker Victor Tanaka.

Häromveckan kom eldunderstöd i form av ett debattinlägg i Svenska Dagbladet från Siri Steijer, ansvarig för arbetsmarknadsfrågor på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. Hon radar upp problem med Arbetsförmedlingen för att i ett par avslutande meningar dra sin slutsats: ”skrota spektaklet”. Som hon också påpekar handlar det om mycket skattepengar som står på spel (även om de 80 miljarder som nämns är rejält missvisande i det här sammanhanget), men ingen beskrivning av grundproblematiken eller hur spektaklet ska ersättas.

Huruvida privata utförare presterar bättre än offentliga är en öppen fråga, även om studier och svenska erfarenheter pekar i motsatt riktning. Var sanningen än ligger utgår Alliansens förslag från tveksamma grunder och riskerar att bli ännu en i raden av felriktade reformer. Det verkliga problemet med Arbetsförmedlingen är för mycket politisering, inte för lite privatisering. 

En grundläggande svårighet med offentliga verksamheter är att kvalitet är svårt att mäta och styra med ekonomiska belöningssystem. Marknadskrafter riskerar att styra resurser mot att överdriva resultat (till exempel via marknadsföring), locka deltagare (till exempel med gratis dator) och rent fusk (till exempel att ”deltagare” som ändå skulle fått ett arbete ersätts). Att med någorlunda precision mäta de oräkneliga val som kan göras för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden är omöjligt, vilket skapar ett fokus på mätbara effekter. En vinstdrivande aktör kan exempelvis frestas att inte matcha ett jobb mot den bäst lämpade personen, som har större sannolikhet att ändå få ett jobb senare. Långsiktiga effekter av matchning eller vägledning är kanske allra svårast att mäta. 

Så länge det inte går att mäta den här typen av insatser kan ”svaga incitament” vara effektivast. I komplexa verksamheter kan stärkt professionellt ansvar och kunnande ge bäst förutsättningar för väl avvägda beslut. Detta är en slutsats från nationalekonomin som sällan får nyansera den ofta slentrianmässigt upplyfta ”marknadskraften”. En vanlig förenkling av offentlig verksamhet är likväl att den är ineffektiv, trots att ”svaga incitament” mycket väl kan vara det bästa institutionella arrangemanget. Därtill bygger matchning på kunskap om sökanden, arbetsgivare och branscher, medan marknadskrafter tenderar att begränsa spridningen av kunskap. Vinstintresset prioriterar dessutom de lönsammaste segmenten, så att små branscher och sökanden med mycket svag ställning på arbetsmarknaden riskerar att undvikas.  
 

Från ett internt perspektiv syns istället två viktiga problem. Huvudproblemet är att Arbetsförmedlingen är så politiserad, i bemärkelsen att politiken gång på gång frestas till handlingskraftiga utspel och fokusförskjutningar. Svensk politik lyckas ta långsiktiga blocköverskridande beslut om pensioner och försvaret men har svårare att göra det om arbetsmarknaden. Detta trots att dessa frågor får långsiktiga och för individer även livslånga konsekvenser. Paradoxalt nog kan det vara för att det är en så viktig fråga för människor och för att vinna val. Men ett samhälle som tar ansvarsfulla, långsiktiga politiska beslut om arbetsmarknaden blir framgångsrikt med att bekämpa arbetslöshet och tillhörande samhällsproblem. 

Det andra problemet är att arbetsförmedlarens roll behöver stärkas. Det är väletablerat att tid och utrymme för att ge god service i matchningen ger resultat. Arbetsmarknadskunskapen måste därtill stärkas, även på chefsnivån. 

Privata aktörer kan utan tvekan bidra med innovations- och drivkraft som förbättrar delar av arbetsmarknadens funktionssätt. Det sker redan idag. Men det är svårt att hitta argument för att en snabb och genomgripande privatisering av förmedlingsverksamheten ska förbättra den här viktiga samhällsfunktionen. En omfattande reform riskerar att bli ännu ett bakslag för en myndighet där politiken återkommande lagt hinder i vägen för kärnuppdraget: att bygga upp en stark profession och andra långsiktiga förutsättningar för att stärka arbetsmarknadens funktionssätt. 
 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.