Försörjningsstöd

”Återinför solidariteten i försörjningsstödet”

Att uppbära försörjningsstöd har alltid varit förenat med skam. De senaste årens skuldbeläggande av människor som behöver samhällets hjälp har ökat deras utsatthet. I stället för att propagera för mer och hårdare krav på de personer som uppbär försörjningsstöd är det hög tid att vi återinför den solidariska synen på våra mest utsatta grupper.

I socialtjänstlagen 1 kap 1 § fastslås att samhällets socialtjänst ska på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor, aktiva deltagande i samhällslivet samt att verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

Försörjningsstödet har alltid varit villkorat med tydliga motprestationer från den enskilde. I dag är det svårt att få försörjningsstöd, samhällets vilja att hjälpa är betydligt lägre än för 30 år sedan. Definitionen av vad sociala problem är, har genomgått en tydlig förskjutning i tillämpningen av lagstiftning; från strukturella till individuella problem. Allt högre krav ställs på individen, bedömningarna handlar oftare om hur den enskilde ska ta ett eget ansvar för försörjning än om hens behov.

Politikerna har ett ansvar för samhällsdebatten och synen på dem som behöver samhällets hjälp och stöd för att klara sin vardag. Genom att återkommande försöka ta poäng med utspel om behov på högre krav, ges intrycket att mycket låga krav ställs i dagsläget. Synen om att personer i behov av försörjningsstöd själva kan lösa sina situationer bara de utsetts för mer krav cementeras.

Införandet av New Public Management inom socialtjänsten har lett till att kortsiktiga krav på budgetresultat och en snäv syn på effektivitet har getts företräde framför att låta professionen styra efter kvalitet i verksamheterna, vilket lämnar mindre utrymme till individuella lösningar. Kraven på att minska kostnader genom att exempelvis minska antalet brukare förs ner på enskilda socialsekreterare, vars handlingsutrymme krymper allt mer.

Ett snävt budgetfokus försvårar eller omöjliggör socialt arbete med längre perspektiv och när kvalitet och förmodad effektivitet vägs mot kostnader, vinner den lägsta kostnaden. Erfaren och kompetent personal upplever att de kvävs i sin professionalitet och flyr eller har redan flytt från verksamheterna.

Att socialsekreterare får utrymme att använda sin skicklighet, kompetens och kunnande är avgörande för ett gott socialt arbete. För att uppnå detta krävs det att:

  • Politikerna återinför den solidariska synen på samhällets skyddsnät där individens behov styr och upphöra att skuldbelägga dem som är i behov av hjälp och stöd.
  • Det finns ekonomiska möjligheter att främst se till klienternas behov utan att jagas av ett kortsiktigt budgettänkande.
  • Socialsekreterare får handlingsutrymme att göra professionella bedömningar och beslut där manualer används som ett stöd, inte som tvingande regelverk.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.