Debatt
Flyktingpolitik
15 januari 2015 kl 08:35

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Asylpolitiken blottlägger våra strukturella problem

Debatten om rätten att söka asyl har nästan enbart kommit att handla om volymer. Vi pratar väldigt lite om de strukturella problem som vi har och som asylmottagningen har blottlagt. Det är dags att vi också tar den diskussionen och lyssnar på Fredrik Reinfeldt (M).

Det här är en opinionstext

”Jag flyger ofta över den svenska landsbygden. Det finns oändliga fält och skogar. Den som hävdar att landet är fullt måste visa var det är fullt.”

Det inlägget i diskussionen om den svenska flyktingpolitiken gjorde vår före detta statsminister Fredrik Reinfeldt för inte så länge sedan i en intervju med den danska tidningen Politiken.

Bara tanken på att Fredrik Reinfeldt flyger över landet och identifierar tomma fält och skogar som kan inhysa flyktingar är det många som haft roligt åt. Men bortser man från Reinfeldts högtflygande retorik så har han rätt.

Finns det något som det finns gott om på den svenska landsbygden är det plats. Jag bor i en kommun i Norrlands inland, Sollefteå. En kommun som haft en kontinuerlig befolkningsminskning de senaste 45 åren och som under samma period har förlorat 1/3 av sin befolkning. Under de två år som jag har bott i kommunen har vi blivit 340 personer färre och i dag är vi cirka 19 700 personer som bor på en yta som är ungefär 27 gånger större än Stockholms kommun. I dag är det invandringen och flyktingmottagandet som håller befolkningssiffrorna och därmed servicenivån uppe i många av kommunens tätorter.

En av de största utmaningarna i min kommun är att komma till rätta med alla tomma lokaler och fastigheter. De finns överallt i kommunen. Inget av detta är unikt för Sollefteå. Utvecklingen ser nästan likadan ut i hela det område som slarvigt kallas för Norrland, med undantag för några större städer längs kusten.

Problemet med asylmottagningen är, enligt min mening, inte att det inte finns plats eller att vi inte har råd. Utan att asylmottagandet belyser några av de stora strukturella problem som vi har i Sverige men som vi ignorerat under en längre tid.

1) I Sverige är vi duktiga på att bygga upp system men odugliga till att anpassa systemen när de inte fungerar. Låt mig ge några exempel.

Enligt lag är kommunen skyldig att erbjuda barn till asylsökande skolgång enligt samma premisser som elever som har uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap. Det innebär att den kommun som tar emot asylsökanden med barn ställs inför helt omöjliga krav.

Kommunen måste på kort tid anställa modersmålslärare och studiehandledare i elevens språk. Det är inget som de asylsökande kräver men det gör lagen och Skolinspektionen. Så kommunen måste mycket ägna tid och resurser åt att hitta och anställa modersmålslärare och studiehandledare för en elev som kommer att bo i kommunen en kortare period. Annars följer föreläggande av Skolinspektionen, drev i lokalmedia och så vidare.

Det är inte heller så att de asylsökande kräver att deras barn ska gå i en skola där det till exempel måste finnas ett mottagningskök även om lokalen bara skulle ligga 150 meter från köket där maten tillagas. Men det gör lagen och uppfyller man inte den så väntar förelägganden med mera.

Det system som byggts upp för att reglera ersättningen till kommunerna från staten i samband med asyl- och flyktingmottagandet är snårigt och rättsosäkert. Det är svårt för en kommun att veta vilka kostnader man får ersättning för och inte. Det har gått så långt att kommuner nu anställer personer med enda arbetsuppgift: att söka pengar från Migrationsverket.

Det är mycket på grund av detta som kommuner nu säger ifrån när Migrationsverket upphandlar asylboenden.

2) I delar av Sverige har vi byggt upp en stor investeringsskuld som nu gör sig påmind.

Ett stort problem är att många av de flyktingar som först kommer till landsbygden väljer att snart lämna den för större städer. Anledningarna skiljer sig inte så mycket ifrån varför personer med svensk bakgrund lämnar landsbygden.

Sanningen är att det i dag krävs en hel del av den som bor på landsbygden. Du får helt enkelt räkna med att servicen kommer att försämras. Det gäller även sådant som på andra platser anses vara självklarheter; telefoni, postutdelning eller möjligheten att förflytta sig. För sanningen är att det är inte bara körkort och egen bil som krävs för att bo på landsbygden, du måste också ha ett äventyrligt sinnelag. På våren och hösten är vägarna en leråker, på sommaren en potatisåker och på vinterhalvåret är de farliga och olycksdrabbade.

3) Vi har en arbetsmarknad som inte längre fungerar.

Just nu investeras det miljarder i förnybar energi i Sollefteå. Nästan varje vecka är jag ute på företagsbesök och genomgående har de svårt att rekrytera. Samtidigt som vi har en av landets högsta arbetslöshetssiffror. Det gör att många arbetstillfällen och investeringar helt uteblir. Uppenbarligen är det något på arbetsmarknaden som inte fungerar.

Den senaste tiden har debatten om rätten att söka asyl nästan enbart kommit att handla om volymer. Däremot pratar vi lite om de strukturella problem som vi har i Sverige och som asylmottagningen har blottlagt. Det är kanske dags att vi också tar den diskussionen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.