Debatt
Migration
20 augusti 2015 kl 10:16

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Asylmottagandet i EU måste jämnas ut

Stora mottagarländer som Tyskland och Sverige måste få assistans, annars riskerar vi en situation där väljarna börjar rösta med fötterna. I Sverige är detta redan synligt när SD för första gången blivit största enskilda parti i en mätning.

Det här är en opinionstext

Petter A Månsby
debattör, f.d talskrivare hos M-politiker, i dag politisk skribent.

Migrationen mellan länder upptar en allt större plats i den politiska debatten, i Sverige och i stora delar utav EU. Samtidigt saknar medlemsländerna en långsiktig strategi för hur man ska hantera de allt större flyktingströmmarna som tar sig över medelhavet med Europa som mål.

Beräkningar kring asylmottagningens påverkan på ekonomin är inte helt okomplicerade att genomföra. Att fastställa en exakt kostnad är svårt men flera stora studier visar på en asylmottagning som medför stora kostnader för Sverige.

Nationalekonomen Joakim Ruist beräknar att asylinvandringen utgör en nettokostnad på ca 1,35 procent av BNP per år. Det motsvarar cirka 50 miljarder kronor. Eller med andra ord, 2 miljarder mer än vår försvarsbudget. 10 miljarder mer än kostnaderna för rättsväsendet. Eller 81 procent av utgifterna för hälsovård, sjukvård och social omsorg.

Ett annat exempel är Jan Ekbergs rapport ”invandringen och de offentliga finanserna” från 2009, där nettokostnaden uppskattas till mellan 1,5-2 procent av BNP. 

Samtidigt är mottagandet inom EU mycket ojämnt fördelat. 2013 beviljade Sverige och Tyskland 40 procent av uppehållstillstånden inom EU. Sverige beviljade ensamt 22 procent. Spanien, ett land med 46 miljoner invånare, beviljade endast 555 uppehållstillstånd totalt under samma år. 

Sverige har varit det land i västvärlden med störst flyktingmottagningen, per capita, sen 1983. Bara de senaste tio åren har vi tagit emot 500 000 flyktingar. Det finns därför skäl att hävda att Sverige har tagit emot en oproportionerligt stor andel i relation till storleken på vår befolkning och har gjort så under en lång tid.

I en mätning av Sverige Tycker har flykting- och invandringsfrågan seglat upp som den viktigaste frågan bland svenska väljare. Samtidigt fortsätter flyktingströmmarna att öka och det finns inget som tyder på att antalet människor som söker sig till Europa kommer att minska inom en snar framtid. 

Om inte mottagningen jämnas ut och stora mottagarländer som Tyskland och Sverige får nödvändig assistans, riskerar vi att få en situation där väljarna i de berörda länderna till slut tröttnar och börjar rösta med fötterna. I Sverige är detta redan synligt, där Sverigedemokraterna för första gången någonsin blivit största enskilda parti i en opinionsundersökning. 

Enligt EU:s gränsbyrå Frontex informeras asylsökare av flyktingsmugglare om vilka länder som erbjuder högst ersättningsnivåer och mest förmånliga regler. Det gör det naturligt att det är till de länderna som många sedan söker sig och att mottagningen därmed koncentreras till ett fåtal länder.  

Genom att harmonisera ersättningsnivåerna och regelverken för migrationspolitiken i EU ger man starka incitament för flyktingar att söka sig till fler länder inom unionen. När mottagandet blir mer enhetligt möts asylsökare av samma villkor oavsett vilket land man söker sig till. Detta skulle fördela flyktingströmmarna jämnare mellan medlemsländerna och ge nödvändig avlastning åt stora mottagarländer som Tyskland och Sverige.

Även med en migrationspolitik närmare EU:s genomsnitt skulle Sverige ta emot flyktingar, om än i en mindre skala. Alternativet är att allt färre länder fortsätter hjälpa allt fler. Vilket snabbt kan förvandlas till att snart sagt inga länder är villiga att hjälpa överhuvudtaget. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 20 augusti 2015 kl 10:16
Uppdaterad: 20 augusti 2015 kl 12:48

Skribent

Petter A Månsby
debattör, f.d talskrivare hos M-politiker, i dag politisk skribent.