Debatt
LSS
7 april 2019 kl 05:05

Assistansbolag får rädda liv när myndigheter sviker

Försäkringskassan riskerar att utsätta patienter för livsfara när de förhalar brådskande LSS-beslut. Våra myndigheter måste kunna prioritera och agera i stället för att lita på att assistansbolagen arbetar ideellt i väntan på ett beslut, skriver Babak Sarhang, vd Adela omsorg.

Det här är en opinionstext

Babak Sarhang
vd Adela omsorg

Fyra av fem som ansöker om statlig assistansersättning får avslag på sin första ansökan. Omprövningar och överklaganden tar tid – ofta många månader. Under tiden lämnas patienten åt sitt öde med ovisshet, otrygghet och lidande. Det är oacceptabelt.

LSS är en viktig del av ett välfärdssamhälle som ska underlätta livsförutsättningarna för sjuka, svaga och utsatta. Men då måste regler, riktlinjer och inte minst praxis bygga på en grundläggande humanitet.

Låt mig ge ett exempel: Under hela vintern levde en 60-årig patient som lider av en mycket allvarlig sjukdom (Multipel systemartrofi Parkinsontyp MSA-P,) i ovisshet om hon skulle beviljas tillräckligt med assistanshjälp.

Hennes behov är tydliga och odiskutabla. Någon måste hjälpa till att rensa luftvägarna för att hon inte ska kvävas. Eftersom det är omöjligt att veta när behovet uppstår krävs helt enkelt mänsklig närvaro dygnet runt som kan agera i samma ögonblick som hon behöver hjälp. Trots det drog beslutet ut på tiden.

Vi följer våra riktlinjer, sa Försäkringskassan och vi följer deras bedömningar, sa kommunen.

Adela Omsorg har arbetat med kvinnan under många år och vi har sett hur hon gradvis har blivit sämre. Naturligtvis känner även LSS-handläggarna både till detta och vad som händer hon inte får hjälp. Men systemet tillåter ändå att besluten drar ut på tiden.

Så Adela Omsorg ställdes inför ett rent omänskligt val: Antingen spelar vi med enligt myndigheternas regler, med konsekvensen att vi lämnar kvinnan åt sitt öde under stora delar av dygnet. Eller så täcker vi själva upp för den tid som hon behöver, men inte beviljats, assistans.

Valet var absurt – men ändå enkelt. För vi kan inte utsätta patienter för onödiga risker. Det är en självklar etisk nivå. Så vi ställde upp med egna resurser, med förhoppningen att det någon gång i framtiden skulle komma ett positivt beslut.

Långt ifrån alla assistansbolag kan dock sätta av flera hundra tusen kronor för att fylla upp där Försäkringskassan och andra ansvariga sätter riktlinjer före behov. Vi arbetar i en lågmarginalbransch med många små och svaga aktörer.

När myndigheter förklarar att de inte kan fatta helt nödvändiga och livsavgörande beslut därför att de måste följa sina riktlinjer, har de blivit slavar under självpåtagna begränsningar. Det måste finnas möjligheter att se verkligheten, prioritera och agera i stället för att lita på att assistansbolagen arbetar ideellt.

Det här är ett enskilt fall. Men det representerar ett allvarligt systemfel. Förhalning, byråkrati och oförmåga att se individen kan få helt katastrofala konsekvenser för många människor i liknande situationer.

Hur slutade det? Jo, för någon vecka sedan – efter månader av diskussion och påstötningar – insåg Försäkringskassan det självklara. Då kom det beslut som borde ha fattats redan i december: Kvinnan beviljades åter assistans dygnet runt.

Slutet gott – allting gott? Nej, jag tycker inte det. För hon är inte ensam. I stället för trygghet och lugn bjuder välfärdsbyråkratin på osäkerhet och rädsla. Det är ovärdigt.

De förändringar i LSS som regering och riksdag nu har på sina bord är naturligtvis angelägna. Men hela lagstiftningen, och myndigheternas beslut, bör genomsyras av tydligare respekt för objektiva behov. En formell ansvarsfördelning mellan sjukvården, kommunerna och Försäkringskassan får inte skapa risk och fara för den som behöver hjälp.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 7 april 2019 kl 05:05
Uppdaterad: 7 april 2019 kl 05:03

Skribent

Babak Sarhang
vd Adela omsorg