”Ardalan Shekarabis ord klingar falskt”

I tisdags överlämnades Välfärdsutredningens slutbetänkande till civilminister Ardalan Shekarabi vid en pressträff i Rosenbad. Vi pratar alltså om del två av den utredning som totalsågats av nära 90 procent av de 757 inkomna remissvaren. En utredning som enligt remissvaren är olaglig, ogenomtänkt, saknar konsekvensanalys och som desperat söker efter det problem den på ett absurt sätt försöker att lösa. En utredning som alltså vill förbjuda vinst för merparten av alla privata välfärdsföretag och som således leder till massavveckling och konkurser. Samtidigt ska mångfalden inom välfärden på ett mirakulöst sätt bevaras.

Men trots den massiva kritiken visar utredaren Ilmar Reepalu ingen ödmjukhet. Tyvärr höjdes inte nivån när civilminister Ardalan Shekarabi tog till orda. Här hade ministern en chans att rädda sitt anseende efter tidigare företagsfientliga påståenden som att ”vinst är stöld”, samt att han förespråkat exportförbud. Men ansvarigt statsråd beskyllde istället, utan att blinka, välfärdsföretag för att via opinionsbildning försöka tysta frågor om vinst i välfärden. ”Det har funnits en vilja att tysta frågorna under den här processen.” Ord har betydelse. En minister i Sveriges regering stämplar befogad kritik som att sätta någon sorts munkavle på debatten. Det är en märklig syn på det demokratiska samtalet.

När civilministern sedan drog en lans för det svenska remissförfarandet, som ett sätt att garantera att alla får framföra sina synpunkter, klingar det falskt. Enligt den långa listan med över 140 remissinstanser som bjöds in att yttra sig om Välfärdsutredningen fanns inget av de omkring 11 000 företag som verkar i välfärdssektorn med. Förutom statliga utbildningsföretaget Lernia, som tillåts ha vinstnivåer som vida överstiger de som utredningen föreslår.

Vad innebär det för Sverige om utredningens förslag implementeras? Utredningen ignorerar konsekvensanalyser för skola, vård och omsorg trots att Ardalan Shekarabi inför pressuppbådet betonade hur viktigt det är med fakta och forskning. Således är vi många som vill veta vilka skolor, äldreboenden och vårdmottagningar som måste läggas ner och hur regeringens plan ser ut för att lösa välfärdsbehoven när trycket framöver blir som störst?

Riksrevisionen konstaterade i november förra året att den offentliga välfärden står inför mycket stora prövningar för att klara behoven från en växande och åldrande befolkning. I denna situation, när efterfrågan på välfärdstjänster blir allt större, borde regeringen prioritera att utbudet ökar och parallellt säkra kvalitet. Istället föreslår Ilmar Reepalu ett företagsförbud i välfärdssektorn och avfärdar ökade kvalitetskrav. Ardalan Shekarabi verkar tyvärr inte ha några invändningar fast det borde vara angeläget att ta till vara alla möjligheter att öka produktiviteten i välfärden när flaskhalsar uppstår. Inte att dra undan mattan för välfungerande vårdcentraler, äldreboenden och skolor.

Det är hög tid att lägga denna skräputredning i papperskorgen och istället fokusera på vad som är viktigt. Vi är hundratusentals brukare av vård, skola och omsorg som vill se vår valfrihet utvecklas, inte avvecklas. Vi vill se ett mångfacetterat utbud, inte begränsat till en aktör. Vi vill se ett gediget, kvalitetshöjande arbete hos såväl offentliga som privata aktörer. Vi anser också att företag har en roll att spela inom välfärden. Eller som Göteborgs Stad säger i sitt remissvar; ”Att i praktiken införa ett vinstförbud inom vård, skola och omsorg är en begränsning av företagandet som saknar motstycke i svensk näringslivshistoria.”

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.