Debatt
Terrorism
11 juni 2019 kl 10:44

Är Sverige rustat mot biologiska vapen?

Hur ser vi i Sverige på det hot som biologiska massförstörelsevapen utgör? Finns det särskilt skydd för första linjens personal och hur ska medborgarna kunna skyddas, frågar de moderata riksdagsledamöterna Marléne Lund Kopparklint och Pål Jonson, apropå en interpellationsdebatt i riksdagen med socialminister Lena Hallengren (S).

Det här är en opinionstext

Den försämrade säkerhetspolitiska omvärldsutvecklingen och det förhöjda terrorhotet kräver både ett starkare försvar och en bättre civil beredskap för att kunna hantera kriser och katastrofer. Ett steg i det arbetet handlar om att ge bättre förutsättningarna för de som arbetar inom försvaret, polisen och räddningstjänsten att hantera sådana situationer. Första linjens personal måste helt enkelt ha både relevant utbildning och utrustning vid kris- och katastrofsituationer.

Ett område som placeras allt högre på den internationella säkerhetspolitiska agendan är vikten av att stärka CBRNE försvaret (kemiska (C), biologiska (B), radiologiska (R), nukleära (N) och explosiva (E) ämnen). Både länder och terrororganisationer har länge intresserat sig för att kontrollera till exempel sjukdomar i syfte att skapa biologiska massförstörelsevapen. Men även kemiska stridsmedel har blivit mer vanligt förekommande. Vi har nervgiftsattacken i Salisbury 2018 färskt i minne, där Novitjok, användes. Tyvärr har också kemiska stridsmedel använts ett antal gånger under konflikten i Syrien.

Den senaste attacken med biologiska vapen som genererade dödsoffer skedde 2001, då mjältbrandsbrev skickades runt till flera makthavare i USA. Efter det började flera länder oroa sig på nytt och nya biologiska försvarslabb har byggts upp på många platser i världen. Fenomenet med att skicka pulverbrev har även förekommit i Sverige, men har hittills inte innehållit smittsamma ämnen.

Vad är då statusen för biologiska vapen i dag? Förra året publicerades en artikel av forskare i Kanada, som visade hur man kan tillverka det virus som orsakar hästkoppor. Det är ett virus som påminner starkt om det betydligt farligare viruset smittkoppor. Forskarna hade beställt de olika delarna till virusets arvsmassa på internet och sedan pusslat ihop det till ett fungerande virus. Publiceringen fick stark kritik eftersom kunskapen kan utnyttjas för bioterror.

Doktor Filippa Lenzos som är verksam på Kings College i London har bland annat specialiserat sig på biologiska vapen. I en intervju framhåller hon att flera stater i dag förväntar sig att biologiska vapen är på frammarsch. Därför finns det förberedelser för det genom olika bioförsvarsprogram, som ett antal länder i världen har implementerat. Sverige har tyvärr inte antagit något sådant program.

Därtill kan nämnas förändringen i virusstammarna. Under det senaste året har länder som England, Israel och Singapore drabbats av utbrott av apkoppor, närbesläktad med sjukdomen smittkoppor. För första gången har sjukdomen smittat människa till människa, då en sjuksköterska i England som bytte sängkläder hos en smittad patient drabbades.

Linjen mellan offensiv och defensiva biologiska och kemiska vapenprogram är tunn. Att det finns flera laboratorier ökar också risken för att olika former av vapen kan spridas och hamna i fel händer. Hoten mot samhället är komplexa och Sverige behöver befinna sig i framkant för att kunna bemöta dessa nya hot.

Internationellt och på EU-nivå finns en ökad medvetenhet om vad smittsamma sjukdomar (exempelvis smittkoppor, apkoppor, mjältbrand, ebola) kan innebära som potentiella hot mot samhället. Den debatten märks inte av i Sverige, eller så förs den möjligen i slutna rum.

Frågan är hur vi i Sverige ser på hotet från biologiska massförstörelsevapen? Har Sverige robusta vaccinationsstrategier i beredskap vid en terrorattack? Finns det särskilt skydd för första linjens personal samt finns det även för att skydda medborgarna i allmänhet? Det här är frågor som regeringen behöver svara på för att öka tryggheten och säkerheten i samhället.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.