Myndigheter

Är du nöjd med sajten Ibn Rushd skapat, Bah Kuhnke?

Regeringen bad en myndighet om en kampanj om islamofobi och hatbrott – fick en sajt som misstänkliggör arbetet mot hedersförtryck i retur. Är demokratiminister Alice Bah Kuhnke och regeringen nöjda med hur Myndigheten för stöd till trossamfund har utfört sitt uppdrag?

Alldeles nyligen lämnade jag en interpellation till demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Frågorna som ställs i den bör dock diskuteras också utanför Sveriges riksdag. Rasistiska hatbrott är ett allvarligt problem i dagens Sverige. En grupp som är särskilt utsatt är enligt BRÅ Sveriges muslimska minoritet. Därtill finns det anledning att misstänka ett stort mörkertal.

Regeringen gav i höstas Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) i uppdrag att ”genomföra regionala seminarier om rasism för civila samhället, särskilt muslimska församlingar och organisationer samt andra berörda aktörer, i syfte att öka benägenheten att polisanmäla brott och anmäla diskriminering riktad mot muslimer.” 

Läs också

I direktiven påtalades behovet av att ”SST på lämpligt sätt [ska] inhämta kunskap och erfarenheter från relevanta aktörer såsom Polismyndigheten, Diskrimineringsombudsmannen, Brottsförebyggande rådet och Forum för levande historia samt tillämpa ett jämställdhetsperspektiv”.

Vilken samverkan som skett med ovan nämnda myndigheter framgår inte i SST:s presentation av kampanjen på sin hemsida. Här framgår istället att man ”valt att samarbeta med studieförbundet Ibn Rushd”. För detta ändamål har Studieförbundet Ibn Rushd erhållit ett anslag om 600 000 kr.

Ibn Rushd är ett studieförbund som upprepade gånger har kritiserats för arrangemang med inbjudna öppet antisemitiska talare. År 2013 lämnade Ibn Rushd tillsammans med ett flertal andra islamistiska organisationer in en anmälan mot Sverige till FN. I denna gick man till hårt angrepp mot Sveriges arbete mot hedersrelaterat våld, däribland dåvarande Ungdomsstyrelsens (nuvarande MUCF) forskarrapport Gift mot sin vilja (2009), som än idag är den mest ambitiösa kartläggningen av hedersförtrycket som gjorts på nationell nivå. Gift mot sin vilja är en studie över hedersförtryckets utbredning och inte en anklagelseakt mot svenska muslimer. Men i Ibn Rushds FN-anmälan förvrängdes innehållet och det lät snarast som att hela Myndighetssveriges arbete med att motverka hedersförtryck var ett enda utslag av islamofobi.

Inget av detta kan ha varit okänt hos vare sig kulturdepartementet eller Myndigheten för stöd till trossamfund när Ibn Rushd valdes som samarbetspartner. Den som ger 600 000 kr i bidrag för en informationskampanj om islamofobi till en organisation som denna riskerar naturligtvis att få en kampanj som smutskastar arbetet mot hedersförtryck i retur. Och det är precis vad regeringen har fått.

Nyligen presenterades kampanjsidan islamofobi.se. Här finns relevant information som till exempel informerar om islamofobiska hatbrott och hur man går till väga för att anmäla. Men ett än större utrymme ges åt ”expertröster” om islamofobi. Till exempel slår Masoud Kamali (professor i socialt arbete) här fast att ’hedermordsdebatten’ har bidragit till den politiska och mediala förstärkningen av antimuslimismen och upprepar således vanföreställningen om att tal om hedersförtryck skulle syfta till att demonisera muslimer.

Kamalis uppfattning att uppmärksammande av hedersvåld och hedersrelaterat förtryck är ett uttryck för missaktning mot muslimer som grupp, har han torgfört flera gånger tidigare och den måste ha varit känd för Ibn Rushds kampanjmakare när de bad om Kamalis medverkande som expert. Även andra val av experter pekar i samma riktning, som när debattören Kitimbwa Sabuni i nedvärderande ordalag beskriver "moderata muslimer" som ”vill ta majoritetssamhället i handen” mot islamofobin. Varför den ambitionen skulle vara dålig framgår inte. Tydligen bör en god muslim hålla sig på sin kant gentemot majoritetssamhället?  

Detta informationsprojekt hade säkerligen inte urartat på samma sätt om det hade getts till de myndigheter som regeringen initialt nämnde. Istället landade detta viktiga uppdrag hos ett aktivistiskt ideellt studieförbund.

Nu undrar jag:

Är det rimligt att en viktig informationskampanj om islamofobi och hatbrott delegeras till en ideell organisation som använder tillfället åt att misstänkliggöra arbetet mot hedersförtryck och som dessutom redan tidigare har beskrivit svenska myndigheters arbete mot hedersrelaterat våld som ett uttryck för islamofobi?

Är demokratiminister Alice Bah Kuhnke och regeringen nöjda med hur Myndigheten för stöd till trossamfund har följt direktiven och utfört uppdraget?

Kan vi framöver förvänta oss att fler informationskampanjer som initieras vid Kulturdepartementet kommer innehålla misstänkliggörande av arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck?    

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.