Valutgången 2018 Allt om nyheten

Är det månne en välsignelse för S att SD är så höger?

SD:s uppgång blev svagare än väntat. Hur mycket avskräcker insikten att en röst på Åkesson är en röst på en moderat statsminister – och en fackfientlig centerpartist? frågar sig Niklas Bernsand. 

Mycket återstår att analysera kring valresultatet  – aggregerat och på olika håll i landet – men kanske kan det vara värt att kasta ut en första tanke om Sverigedemokraternas relativt svaga uppgång och dess koppling till både starkt skiftande lokala styrkeförhållanden och till partiets politiska vägval på riksnivå.

Om man tar två kommuner – Hörby och Borlänge – som båda har haft migrationsrelaterade problem under mandatperioden får man en bild av hur olika stort stöd detta har genererat för SD i valet.

I skånska Hörby ligger man på 35 procent som överlägset största parti i både riksdags- och kommunval, medan man i Borlänge fick 20 procent i riksdagsvalet (en svag uppgång och lite bättre än medel i riket) och bara 16 procent i kommunvalet (här kommer naturligtvis lokala partiproblem in).

Hur kommer det sig att Borlänge, vars integrationsproblem av olika slag varit en följetong under hela mandatperioden, för SD inte levererar mer än 20 procent av rösterna med en uppgång svagare än Centerpartiets? Hur kommer det sig att i samma stad fortsätter 33 procent att rösta på Socialdemokraterna? Med andra ord: varför tycks inte en stark övergång av arbetarklassväljare och lägre medelklass till SD ha ägt rum?

Motsvarande fråga kan kanske ställas om andra uppmärksammade områden längre norrut i landet där SD:s framryckning varit blygsam, som Sätra i Gävle, där stora problem också har rapporterats. Socialdemokraternas lättnad på valnatten tyder på att man hade oroat sig för ett större röstläckage – och många mätningar hade ju också pekat mot ett starkare SD nationellt.

En fråga man kan ställa sig är hur SD:s högerlinje i ekonomiska och arbetsrättsliga frågor och starka strävan att bli stödparti åt en moderatledd regering har påverkat tillströmningen av väljare norr om Skåne och Småland. Här ligger det också nära till hans att notera Åkessons tydliga högeridentitet längs vänster-högerdimensionen i partiledarutfrågningen. Hur mycket avskräcker till exempel intrycket eller insikten att en röst på Åkesson är en röst på en moderat statsminister – med en fackfientlig centerpartist i ryggen?

De starka fästena i Skåne och angränsande landskap i all ära, men kan det möjligen vara så att det är svårt att få riktigt många gamla S-väljare i Svealand och Norrland att rösta på ett parti vars ledare är så märkbart harmsen över att inte accepteras som underordnad samarbetspartner till Moderaterna – även om många av dessa väljare håller med om att vi haft för mycket invandring och är verkligt oroliga över tryggheten på gator och torg?

Jag uppfattar att stödet för den klassiska socialdemokratiska modellen fortfarande är starkt i Sverige. Frågan är om det inte hade varit mer taktiskt om SD mer entydigt lagt sig nära S-fåran i socioekonomiska och arbetsrättsliga frågor, fast med en mer explicit välfärdsnationalistisk retorik. Urbana borgerliga väljare som stöder nyliberala systemreformer kommer man aldrig nå i vilket fall som helst, och mer konservativa borgerliga väljare kan man ändå locka med rätt fokus längs GAL/TAN med fokus på invandringskritik, försvar och brott och straff.

Mycket mer analys behövs av lokala väljarströmmar kopplat till lokala samhällsproblem och till lokala mönster i de demografiska förändringarnas spår, men kanske kan man redan nu fundera ett slag över vad SD:s högerlutning i grundläggande socioekonomiska frågor innebär för partiets genomslagskraft här och nu.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.