Vinster i välfärden

Är det bättre att gå med förlust?

Det förslag som regeringen och Vänsterpartiet presenterat innebär att välfärd i privat regi ska bedrivas på ett sätt som helt avviker från de rekommendationer SKL ger för offentlig verksamhet. Den regel för vinstbegränsning som föreslås är nämligen i de flesta fall omöjlig att kombinera med SKL:s rekommendationer om 2 procent överskott för att täcka framtida investeringsbehov. Antingen är regeringen okunnig eller så gör man helt enkelt vad som helst för att av ideologiska skäl eliminera privata alternativ i välfärden istället för att lägga fokus på att medborgarna får mesta och bästa möjliga välfärd för varje skattekrona.

Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden avfärdades på flera grunder av ett stort antal tunga remissinstanser. Ett av de mest kritiserade förslagen i utredningen är att vinsterna inte får vara högre än sju procent på operativa kapitalet plus statslåneräntan. Förutom att det är märkligt att förbjuda en viss vinstnivå så är själva konstruktionen av förslaget om vinstbegränsningen på sju procent mycket tveksam. Det operativa kapitalet är i regel litet i välfärdsverksamheter, bland annat beroende på att de flesta inte äger sina lokaler. Ett stort antal beräkningar, inte minst den som PWC genomfört, visar att förslaget i praktiken skulle utgöra ett vinstförbud, vilket gör att de privata utövarna till slut försvinner.

Men det finns ytterligare ett problem. De föreslagna reglerna för vinstbegränsning står i bjärt kontrast till Sveriges Kommuner och Landstings riktlinjer, något som inte uppmärksammats tidigare – eller ens berörts av Reepalus utredning. SKL anser nämligen att en tumregel för offentliga verksamheter är att de ska gå med överskott på cirka två procent i verksamheten för att kunna klara framtida investeringar. Detta är i nästan alla fall långt mer än de föreslagna sju procenten på operativa kapitalet plus statslåneräntan som Reepaluutredningen anser vara rimligt. Hur tänkte regeringen nu?

I vår rapport ”Mer välfärd för varje skattekrona – dags att fokusera på förluster i välfärden”. visar vi dessutom att få kommuner och landsting når upp till SKL:s tumregel. Merparten har för små överskott och en del har underskott. Att så få går med tillräckligt överskott är oerhört problematiskt eftersom behovet av framtida investeringar är stort. Enligt en aktuell rapport från SKL så ökar kostnaderna i kommuner och landsting ”väsentligt snabbare än det reala skatteunderlaget från och med 2018”. Redan år 2021 kommer det att uppstå ett gap på hela 59 miljarder kronor mellan intäkter och kostnader. För att undvika antingen försämrad välfärd eller höjda skatter krävs alltså en mer effektivt bedrivna välfärdsverksamheter. Detta borde vara regeringens fokus.

Frågan är hur regeringen, som nu presenterat ett förslag tillsammans med Vänsterpartiet som i huvudsak ligger i linje med Reepaluutredningen, resonerar kring detta. Har SKL fel i sin uppmaning till kommunerna att verksamheten bör visa ett visst överskott för att kunna göra nödvändiga investeringar? Eller anser man att helt olika regler ska gälla för privat och offentligt driven verksamhet – och i så fall varför? Tycker regeringen att det är rimligt att så många välfärdsverksamheter i egen regi drivs med underskott som skattebetalarna sedan får täcka upp? Är det bättre att gå med förlust än att gå med vinst? Detta är frågor som väljarna bör få svar på.

Om förslaget som nu presenterats går igenom, de privata utövarna försvinner och offentligt driven välfärd fortsatt tillåts gå med underskott så förlorar medborgarna inte bara sin valfrihet. De förlorar också en stor del av den effektiviseringspotential som välfärden så desperat behöver. Det om något vore ett enormt slöseri med skattebetalarnas pengar. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.