Apotek

Apoteken måste få betalt för recepthanteringen

Apoteken går kraftigt back på receptbelagda läkemedel. De måste dra in uppemot 700 miljoner kronor i vinst på andra varor än receptläkemedlen, enbart för att täcka hanteringskostnaderna för dessa mediciner. Men receptläkemedel är inte en marknad vilken som helst. Här är det fråga om ett samhällsuppdrag där det behövs trygga och rimliga ekonomiska grundförutsättningar för att möta vårdens och patienternas behov. Just därför måste apoteken få betalt för recepthanteringen.

Läkemedel är en central del av den moderna hälso- och sjukvården och utgör runt 60 procent av vårdens terapiåtgärder. Forskning, utveckling, tillverkning, läkarnas behandling, patientens erfarenheter och apotekspersonalens läkemedelsexpertis utgör en kunskapskedja som leder till bättre hälsa för landets patienter. 

En stor del av läkemedelsbehandlingen ansvarar patienten själv för, vilket kräver en patientsäker och fungerande rådgivning. Patienten ska veta hur och när läkemedlet ska tas, förstå om läkemedlet får önskad effekt och hålla koll på eventuella biverkningar. 

Den självklara kunskapsbasen – och för all del även kontrollstationen – är apoteken och dess farmaceuter. Vi träffar patienterna mycket oftare än övriga delar av vården. Förutom att säkerställa att man får rätt läkemedel i rätt dos med sig hem, har apotekens farmaceuter möjlighet att säkerställa att patienten vet hur läkemedlet ska användas för bästa resultat och resonera om dess effekter. 

Vi vet också att felaktig läkemedelsanvändning kostar runt 20 miljarder kronor per år och leder till onödigt lidande. Från samhällets sida finns ett stort behov av att förbättra läkemedelsanvändningen och ha en säker och god tillgänglighet. Till detta bidrar varje dag personalen på Sveriges apotek. 

Av allt som apoteken erbjuder i form av läkemedel, rådgivning, egenvård och handelsvaror, står receptläkemedlen för i genomsnitt 75 procent av omsättningen. Det är ett samhällsuppdrag som både apoteken och dess personal värnar och vill se utvecklas.

Apoteksmarknaden är visserligen omreglerad, men långt ifrån oreglerad. För receptläkemedel är både inköpspris och försäljningspris reglerat och distributionen sker med förutsättningar som gör den svår att utveckla. Lagar styr i detalj hur verksamheten ska se ut.

Sett från den samhällsnytta apoteken producerar och de krav som staten ställer, är det rimligt att marginalen på receptläkemedel också ger apoteken betalt för sin insats. Så är det dessvärre inte, vilket i förlängningen är ett hot mot en välfungerande apoteksverksamhet.

Apoteksaktörerna har de senaste fyra åren netto öppnat nästan 400 nya apotek, ökat öppettiderna motsvarande ytterligare 330 apotek, har 175 procent fler söndagsöppna apotek, en gemensam lagerstatusfunktion och ett utökat antal tjänster.

Apotekens statligt reglerade ersättning, handelsmarginalen, har dock realt urholkats sedan 2009. Samtidigt har löner, hyreskostnader med mera gått upp. Ekonomin urholkas också av prissänkningar på läkemedel, överflyttning av receptfria produkter till dagligvaruhandeln och mer av landstingsupphandlingar av öppenvårdsartiklar, där apoteken mister roll i hanteringen av exempelvis stomiprodukter, nutritionsvaror och diabeteshjälpmedel. Det senaste året har även möjligheterna till parallellhandel försämrats kraftigt. 

Apoteksbranschen har nyligen gjort en genomlysning av hur mycket den totala hanteringen av och rådgivningen kring receptläkemedel kostar. Resultatet är att apoteken går kraftigt back för varje receptläkemedel som expedieras till patient.

Att hanteringen av receptläkemedel inte ger några överskott har länge varit känt, men nu finns alltså konkreta beräkningar på hur stora underskotten är. I genomsnitt täcker handelsmarginalen bara 88 procent av kostnaderna. Det finns också stora skillnader mellan apotek. De större kedjorna har i genomsnitt en kostnadstäckning på runt 90 procent, medan den för de mellanstora kedjorna i genomsnitt bara är 78 procent. 

I praktiken betyder det att apoteken måste täcka upp till 22 procent av kostnaderna för att expediera ett receptläkemedel genom att sälja andra produkter. Att kunderna köper receptfria läkemedel och exempelvis tandkräm, hudvårds- och egenvårdsprodukter samtidigt som de hämtar sina receptläkemedel har alltså en helt avgörande betydelse för att det hittills varit möjligt att ha en bra läkemedelshantering och kunna ge bra rådgivning kring läkemedelsanvändning.

Det samhällsuppdrag apoteken har måste stå på egna ekonomiska ben. Det gör det alltså inte. 

Apoteken ska förstås precis som alla andra aktörer i vårdkedjan ständigt söka effektiviseringar. Så sker också. Men det finns en gräns för vad apoteken kan åstadkomma när den totala hanteringen av receptläkemedel är en ekonomisk förlust samtidigt som alla lagreglerade krav kvarstår. Vi vill inte se en utveckling där tillgängligheten försämras, kompetensen hos personalen urholkas, apotek stängs, öppettiderna minskas och varor börjar säljas som hittills inte bedömts höra hemma på ett apotek. I förlängningen kommer en sådan utveckling att försämra förutsättningarna för en fungerande läkemedelsanvändning. 

Den statliga regleringen måste vara rimlig och påverka apotekens verksamhet i rätt riktning. Genom ersättningen för recepthanteringen styr staten vilken typ av apotek Sverige har och vad vi kan bidra med i vårdkedjan generellt och för bättre läkemedelsanvändning specifikt.

Ett bestående underskott i recepthanteringen påverkar på sikt personalens möjlighet att göra ett bra jobb och leder till att en väldigt viktig kompetens i vårdkedjan inte används optimalt. Ingen vill se en yrkesroll som urholkas så mycket att den inte längre kan bidra till bättre läkemedelsanvändning och hälsa – och därmed tappar relevans och attraktionskraft. Det vore inte bara en olycklig utveckling för apoteken och dess personal, utan i allra högsta grad också för landets patienter.

Alla inser det ohållbara i att läkemedelshanteringen och arbetet för en bättre läkemedelsanvändning går med underskott. I dag måste apoteken dra in uppemot 700 miljoner kronor i vinst på andra varor än receptläkemedlen, enbart för att täcka hanteringskostnaderna för receptläkemedlen. 

Hanteringen av receptläkemedel är inte – och ska inte vara – en marknad vilken som helst. Här är det i stället fråga om ett samhällsuppdrag där det behövs trygga och rimliga ekonomiska grundförutsättningar för att möta vårdens och patienternas behov. Just därför måste apoteken få betalt för recepthanteringen.

Politiker och myndigheter har ett ansvar för att det i framtiden går att bedriva en vårdorienterad, utvecklande och tillgänglig apoteksverksamhet i Sverige. I dag kan Sverige vara mycket stolt över den apoteksverksamhet som finns. Personalen som arbetar på apotek är experter på läkemedel och egenvård och utför dagligen tjänster som gör Sverige friskare. Apoteken är både första och sista länken i vårdkedjan. Ge apoteken förutsättningar att inte bara upprätthålla den nivån, utan också utveckla den.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.